När man skickat julklapparna

Det bästa med julen är att få ge presenter! Jag skickade iväg lite paket nu i veckan, så att dem ska komma fram före jul. Bland annat gjorde jag i ordning små boxar med fina minneskort till de par jag fotat i år. USB-minnen  fulla med bilder stora nog för webben. En härlig sak att spara, en extra back up och någonting dem kan skicka runt bland familjemedlemmarna under julhelgen. Särskilt nu i juletider: var säkra på att spara era filer på fler ställen än en hårddisk. Efter en brand kan man ersätta möbler, men familjebilder går aldrig att ersätta. Så spara dem på många platser, många ställen, på hårddiskar och på moln. Man kan aldrrig förvara sina bilder på för många platser!

När man visar processen

I skrivandets stund ser kontoret inte alls ut som ovan. Kartonger är uppackade, skräp är slängt och möbler färdigmålade. Jag tar nog en ny bild på söndag när det är mer färdigt här. Men jag ville visa processen. Det är himla dåligt ljus att fota i, då lampornai taket är lysrör som flimrar i vitt, rosa och grönt. För våra ögon märks det ofast inte, men kameran ser det. Bilderna blir liksom randiga, om man har otur, och oavsett vitbalans i kameran blir varje bild olik den föregående i färg. Så dessa lampor kommer jag inte ha på i framtiden annat än vid städning av kontoret.  
Jag har målat klart skrivbordet. En sista del ska monteras, sedan är det helt färdigt. Datorn står redan monterad där. Hårddiskarna väntar på svenska sladdar men står uppställda dem också. Bokhyllan har jag byggt av gamla halvpallar, som jag sedan laserat grått för att dem ska matcha varandra någorlunda. En gammal byrå från min mammas barndom har fått samma färg som skrivbordet och hamnat i hörnet. Här har varje sak hittat en plats. Tanken är att bänkskivan ska vara blandad arbetsyta samt fyllas med mina favoritbilder från bröllop jag fotograferat. Vi får se. Första tanken var en bild från varje bröllop, men det blir nog alldeles för mycket. På väggerna ska jag skriva ut bilder och rama in. Vi har köpt en skrivare som ska kopplas in. Det är så pass redo att man kan börja arbeta här nu. Men fortfarande är småsaker inte klara. Mina sockerlådor ska monteras på väggen och fotogramarna ska upp. Men på söndag skulle jag tro att det är färdigt... det är helt underbart. Jag längtar till kontoret varje gång jag åker därifrån.
Tankar än så länge? Jag behöver fler fotoböcker. Jag trodde jag skulle fylla upp hyllan, men det var inte alls så mycket som jag trodde. Mna kan aldrig ha för mycket fotoböcker. Tidningar har jag hur mycket som helst. Som sagt, på söndag kan jag ta lite bättre bilder på det färdiga resultatet. Jisses vad det är roligt att ha ett eget kontor. Här ska det skapas!

När flyttlasset äntligen kom fram

I torsdags ringde telefonen. "Går det bra om ert flyttlass kommer på Måndag klockan nio?". Om det gick bra? Efter fem månaders väntetid kändes det mycket mer än "bra". Så vi gick på gårdsplanen redan klockan åtta och väntade, jag och Hollie. Eller, jag väntade. Hon tyckte bara det var kul att gå fram och tillbaka på gården och spana efter vad nu hon trodde jag spanade efter. När dem väl kom dock, omkring klockan tio, fick Hollie fint vänta i köket medan vi lastade av inne i den gamla ladugården.
 
Den här synen hade jag verkligen längtat efter. Ett paket var skadat och det var noterat att någonting saknades, men inte vad. Jag har ännu inte listat ut vad det är. På torsdag kommer sambon och då kanske vi kan lista ut det tillsammans. Än så länge vet jag att en sko saknas. Men förutom den så tror jag att kartongen är komplett. Det obehagliga med lappen var att vi inte är säkra på om den syftade på att en hel kartong saknas, eller bara en sak från kartongen. Oavsett så var det ingenting av det viktiga. Min dator är här och lådan med studioutrustning kom fram. 
 
 
Jag lastade in det som skulle till kontoret i gårdens skåpbil och or iväg till kontoret direkt för att lasta av. Bara ett fåtal kartonger lämnade jag kvar hemma, de som var för tunga för mig att bära själv utan sambons hjälp. Jag är inte den mest tålmodiga personen, så det här med att inte göra någonting alls tills han kommer fungerar inte med mig. Och be om hjälp? Nej då. Kan själv. Nu längtar jag efter torsdag, då jag ska dit med sambon och göra klart. Eller, klart och klart, men användbart i alla fall!
 
Så underbart att äntligen ha allt här!
Scrolla ner mot det förflutna