När den sista skolveckan har startat

Så har måndagen slutat och ni där hemma börjar er tisdag. Det är vår sista skolvecka och idag var det hektiskt, minst sagt. Imorgon har vi två redovisningar, men jag känner mig lugn. Jag tar de där klasserna så kallat "pass/no pass" vilket innebär att så länge jag får över ett C så klarar jag mig och betyget kommer inte stå i mina papper. Jag är klar. Det är en märklig känsla. Idag printade jag ut min sista portfolio för min sista fotoklass, och passade även på att göra slut på pappret jag hade med mig till skolan. Jag printade mina nyaste bilder på de där djuren som stal mitt hjärta. Svartvita bilder på Lady som jag längtar efter att rama in och sätta upp på bilden. Så är hon alltid med mig hemma, fastän hon är borta nu. Det är det jag älskar mest med att vara fotograf. Att kuna frysa små ögonblick av tiden och spara dem för alltid.
Det var tack vare Lady som jag blev fotograf. Det var först när hon flyttade in till oss som jag tog fram den nästan oanvända kameran jag köpt inför en fotoklass jag hoppade av sista året på gymnasiet. Det var en vacker vinterdag som jag svor över att kameran exponerade fel när den försökte läsa snön eller hennes svarta päls, vilket ledde till att jag började googla, vred om till manuella inställningar och förändrade mitt liv. Det var efter en jobbig separation som ägandeskapet tvingade mig ut varje dag och upptäcka hur vackert allting är. Hundpromenaderna med kameran över axeln i ur och skur lade grunden till den passion som brinner i mitt hjärta än idag. 
Jag älskar verkligen foto, och det är så vackert att se sina bilder på papper istället för inne i datorn.
Hur ofta printar du ut dina bilder?

När man visar sin hemläxa

 
Ni bör pausa här lite innan ni scrollar ner, så hinner den ladda. För de första sekunderna kommer det att hacka och bara vara fult... 
 
Ja, ni ser ju kaoset här ovan. Så här såg det ut runt 7 på morgonen i mitt vardagsrum i Söndags. Jag ville ha mjukt ljus från fönstret, och det händer bara tidigt på morgonen. Så det var bara att ta sig upp. Min läxa var att göra ett så kallat "cinemagraph", vilket är ett fotografi med rörelse i, något som upprepas om och om igen utan att någonsin stanna.
 
Men nu är ju vår lärare inte nöjd med bara vilket foto som helst, utan ville ju ha något som skulle kunna användas inom marknadsföring. Så jag valde att göra reklam för kaffe. Först hade jag en helgalen idé om smink och vatten men det blev helt okontrollerbart på grund av behov av blixtar och extrem vind. Så det fick bli plan B, och jag är helt okej med resultatet. Helt klart bättre än mitt förra försök senast jag fick det i läxa.
 
Man gör en kort video på några sekunder och sedan fryser man vald frame, och maskar sedan fram den del av bilden man vill ha i rörelse. Ganska enkelt egentligen. Men internet är inte riktigt skapat för cinemagraph's av hög kvalité, så först kunde jag inte ens lägga upp den här. Jag fick minska kvalitén med omkring 62% för att lyckas få upp den i bloggen. 
 
Den här duken förresten...! Jag köpte den och kopparna och tänkte lämna tillbaka allt efteråt. Men den här duken var bara för vacker. Jag älskar mönstret och färgen. Jag dras verkligen till blått. Så den behöll jag, och den flyttar hem till Sverige med oss.  
 
Tips för fin rök på bild:
Koka vatten och doppa en oanvänd tapong i vattnet. Lägg tapongen i koppen. 
 
 
Får det lov att vara en kopp kaffe?

När man blev avtackad

 
Alltså... det här gänget! Jag har nog aldrig känt mig så älskad och uppskattad som jag gjort den senaste veckan. Jag har fått så många kramar och gratullationer, välönskningar och kärleksförklaringar. Sambon gick ut på Facebook med att han flyttar hem, så jag har självklart fått mängder med frågor om vi åker tillsammans och när, om vi kommer tillbaka och vad vi ska göra i Sverige. Och svaret på det är ju exakt vad vi gör här: skapa, leva och berätta historier.

Jag hoppas att i alla fall kunna jobba deltid som enbart fotograf, men Sverige är urvattnat av hobbyfotografer som underminerar marknaden för oss med utbildning och kunskap, och många förstår inte förän det är för sent vikten av en riktig fotograf. Så jag kan nog inte räkna med att jobba heltid i alla fall de första åren, utan räknar med att göra annat på sidan av. Jag hoppas få bli delaktig i sambons pappas gård, ekologiskt lantbruk, vilket jag tycker är så himla fint. Jag skulle gärna jobba med inredning eller i butik. Så en deltidstjänst på Indiska eller i en fotoaffär vore ju en riktig dröm. Särskilt i början, så jag får lära känna lite människor på Gotland! 
 
Sambon hoppas på att redigera på håll, både för Sverige och för USA, och att bli delaktig i sin pappas Whiskyföretag både inom tillverkningen och inom marknadsföring. Han vill gärna jobba med redigering för video och ljud, vilket går att göra från vilken plats som helst så länge han har ett snabbt bredband. Och från Gotland går det snabbt att pendla till Stockholm då och då, och från Arlanda ut i hela världen. Vi har ingen direkt plan, men massor av visioner. Sedan får vi se vad som händer. Vi båda lever efter tanken att livet är vad som pågår medan vi planerar. 
 
 
Men vad som än händer i framtiden så pågår livet just nu. Jag blev avtackad av de fina marknadsföringsgänget och fick se priserna vi vann tillsammans. Inte mindre än tre Awards vann vi genom mina bilder på den nationella marknadsföringstävlingen för olika College. Ett förstapris, ett andrapris och ett tredjepris. Det känns helt fantastiskt! Av tre bidrag inskickade fick vi tre priser! Det här är kanske ett tecken på att börja skicka in bidrag till tävlingar i alla fall. Jag gör aldrig det, för jag vet aldrig var jag ska skicka in. Men det var min fina chef (bilden ovan) som skickade in mina bilder den här gången och tur var väl det! Det känns så kul att avsluta min tid här på topp!
 
Dessutom blev jag bjuden på mat på favoritresturangen och jag fick ett fint kort med en liten kvinnlig viking på. Och en kaffekopp To Go med en bild från vår undervattensfotografering vi hade tidigare i vår! Så roligt. 
Scrolla ner mot det förflutna