När det varit alla hjärtans dag

Idag har det varit alla hjärtans dag! Har ni firat det? Det har inte vi. Inte ihop, i alla fall. Sambon har jobbat och jag hjälpte pappa och syrran med deras flytt. Men jag hämtade upp farmor och lämnade henne och syrran med Livia ett par timmar medan jag körde några vändor med kartonger. Efteråt köpte jag med mig lunch och fika. Så man kan säga att jag firade det med dem, för bakelsen ade hjärtan på sig. Jag tycker att Alla hjärtans dag är jättefint, men i vår relation fungerar det inte och är rätt onödigt. Så jag har varken fått blommor, choklad eller presenter. Inte gett några heller. Vi firar vår kärlek varje dag, och sedan min och sambons självledarskapskurser i höstas har vår relation aldrig varit bättre. Vi har fantastiska verktyg att jobba med, både tillsammans och var och en för sig.
Kärlek är det vackraste vi har i livet och det är något man förtjänar genom att förlåta, förstå, reflektera och arbeta ihop. Det lättaste sättet att döda kärlek är att ignorera, att hålla agg och inte lita på varandra. Efter 12,5 år som nära vänner, 7 års flörtande och 5,5 år i samboskap har jag aldrig älskat honom mer än jag gör idag. Han är min livspartner, min klippa, min inspiration, glädjespridare och bästa vän. Han är pappan till mitt hjärta, det som jag numera bär utanför kroppen. Han gör mig inte hel, för jag är hel utan honom också. Han gör mig inte lycklig, för jag är lycklig i mig själv. Men utan honom skulle det vara som att leva i ett ständigt gråväder. Han är solen som får mig att vilja springa och skutta istället för att gå, som får mig att vilja skrika istället för att viska och som får mig att orka när jag tror att jag kommer börja vackla.
 
Livia, du anar ännu inte vad lyckligt lottad du är som har just honom till pappa.
Jag och lillan busade framför kameran för det var så vackert ljus i rummet! På söndag tänkte jag ta bilder med Adam också, för han jobbade när vi tog dessa. Hoppas ljuset är lika fint då!
 
Scrolla ner mot det förflutna