När man visar bordet också!

Före:
Köpta på loppisar: Två svarvade träbitar från en skänk, 20kr. Skrivbord i furu, 150kr.
 
Efter:
 
Det här är min nya arbetsplats hemma, för dagar då man antingen inte orkar eller kan eller behöver åka till kontoret. Det här kommer vara min plats för datorn när jag är hemma, där jag kommer sitta och blogga. Rummet är väldigt avlångt och inte särskilt brett, så jag ville inte ha någon möbel som dominerade rummet. Jag har verkligen tänkt på alla detaljer när jag byggde ihop det.
 
 
Jag ville ha det turkost, men ändå neutralt eftersom jag arbetar med färg. Med sorg i hjärtat tog jag beslutet att göra det grått, men tänkte att jag kan skapa en liten färgklick genom att låta det bli "gammalt och skavt". Så jag betsade det mörktbrunt innan jag målade turkost, petrol, blått, rött och gult i olika lager, lät det torka och målade sedan i två lager grått. Sedan vaxade jag med svart och mörkbrunt vax och ljusade upp det med genomskinligt för att det inte skulle se för smutsigt ut. Med mörkt vax fyller man ut små skavanker så att det ser gammalt ut, men för mycket ger ett mörkt intryck och jag ville ju att det skulle bli en fint skavd möbel och inte något som precis plockats fram ur bilverkstan.
 
 
Skrivbordet i furu var för kort och för brett, så jag lånade en såg och delade det på längden, satte två av bitarna på kanterna och reglade upp med överblivna delar från underreder. Jag sågade av två av benen, satte ihop dem med de svarvade träbitarna (som jag tror var mellandel på någon skänk en gång i tiden) igen och limmade ordentligt. Jag tyckte det såg knasigt ut med bara en låda på ett skrivbord som var så brett, så jag plockade fram kniven och skar ut en linje på var sida om den riktiga lådan (som jag kortat av) innan jag borrade hål mitt i markeringarna. I hålen skruvade jag fast knoppar och jag lät svart vax fylla ut fåran jag karvat så att det ger illustionen av att vara lådor där. 
 
När jag gjort det kände jag att kanterna också borde ha fejkade lådor, så jag tog helt sonika två träbitar som blivit över och limmade på dem. De hålls samman av trälimmet och av knopparna som leker låtsashandtag. Knopparna köpte jag i USA och jag hade inte fem likadana, men jag hade två sorter som var svartvita och kopparfärgade. Guld/koppar är metallen jag valt ut att ha i bibloteket. Det kommer att gå igen i bordslampan och i dekoren.
När jag lärde mig att bli bröllopsfotograf sa min mentor: "You can either hide something ugly, or make it into a feature". Det mottot har jag tagit med mig genom livet i andra sammanhang också. Som när jag byggde skrivbordet. Jag lät skarvarna i skivan vara riktigt synliga, genom att bland annat måla dem med olika färger så att det ser ännu mer ut som om det är gammalt och slitet. Jag är riktigt nöjd med hur skrivbordet passar längs med fönstren och är precis lagom för mig att lägga ritplattan på när jag jobbar. Små detaljer som gör livet enklare, och roligare. Här kan upp till tre personer sitta i bredd. Men framförallt kan jag sitta här i lugn och ro.
 

När det har hänt grejer!

 
Kommer ni ihåg att jag visade att jag köpt ett bord och en stol? Jag skulle fixa om dem och göra dem fina till bibloteket. Bibloteket är inte helt klart än, kanske nästa månad, men jag är klar med bordet och stolen så det har fått flytta in så länge. För nu har jag en egen plats att sitta och arbeta på här hemma! Ska vi se hur stolen blev?
 
 
Den blev blå! Jag använde olika kalkfärger från Annie Sloane på diverse delar av stolen innan jag målade över med Panduros egna blå kalkfärg. När det torkat slipade jag bort färgen på de ställen där stolen borde vara skavd. Så här och var skymtar turkost, lite rött och lite gult fram. Sedan vaxade jag den med brunt och genomskinligt vax på vissa ställen. Dynan har jag låtit vara som den var. 
Superbekväm! Jag är så nöjd. Det ska bli så kul när bibloteket är klart, men det är helt okej nu också, halvfärdigt som det är. Det är bara småsaker kvar att göra här inne, men jag måste avvakta mer material. En sak i taget!
 

När man varit i kusinens stuga

Inbäddad i dimman vaknade jag i Söndags strax efter sju. Det var så vackert och jag tog kameran med mig på en liten promenad runt trädgården. Det här är mins kusin ganska så nya stuga. Hon har ägt den i lite drygt ett år, och ska strax börja renovera den med sin sambo. Om det är några som kan göra en sådan sak, så är det dem. Ett ungt par där bägge två är hantverkare och vars hela bekantskapskrets till stor del består av hantverkare. De flesta andra hade nog fått en hjärtattack och backat. Men inte dem. Jag har alltid beundrat min kusin, som är några år äldre än mig, för hur orädd hon är. Nu i vuxen ålder förstår jag ju så klart att det inte handlar om rädsla eller brist på. Hon har samma kreativitet i sin själ som jag har, samma driv för att skapa, förändra och förverkliga. Det var jättekul att se stugan innan dem hunnit börja. Men om ett år, är planen att den istället för en sommarstuga, ska stå ett inflyttningsklart (beboligt, inte färdigt) permanentboende på ca 60kvm istället på just den här platsen. Det lär nog ta aningen mer än ett år att få det precis som dem vill ha det, men vem har bråttom? Dem är unga och har hela livet framför sig, och tills det är klart kan dem bo bekvämt i lägenheten inne i Sundsvall. 
 
Det ser värre ut än vad det är, för i vintras rasade stora delar av alltanen, och sommaren har mest gått till att riva och ta bort, planera och inspektera hur mycket jobb det faktiskt är. Öppna upp och kolla läget. Få offerter och beräkna kostnader. Och dem är smarta nog att inte bo i det medan dem håller på. Men det kommer att bli jättefint. Det ligger på en vacker plats; om man fäller lite träd kommer dem att ha en fantastisk utsikt. Det är lagom stort och det går att bo där om man vill, men det är pittoreskt nu innan dem hunnit börja. Insidan är sjukt mysig och jag sov över där med god komfort. Det var riktigt mysigt och jag kan riktigt se potentialen. Det roligaste var nog att se hur lika jag och min kusin är, trots att vi knappt träffats de senaste tio åren och vuxit upp på olika platser i landet. Kanske är det för att vi tillhör samma generation och har samma kreativa kärna i själen. För två år sedan hittade jag en svart ljusstake på loppis som jag spraymålade silver. Min kusin köpte ungefär i samma veva, på andra sidan jorden, exakt samma ljusstake i just silver. Vad är oddsen?
Det var riktigt kul att kika på detaljer. Ungefär samma besatthet av Harry Potter, likadana spetsgardiner och samma blandning av enkla färger, fantasyinspirerade detaljer och naurliga material såsom drivved och metall. I köket i stugan har hon precis det jag och min sambo pratat om att ha, kokböckerna på en tavellist! Hon hade till och med en golvlampa i samma serie jag har en vägglampa och två taklampor. Det ska bli så spännande att se hur det blir här efter att dem renoverat. Och det ska bli ännu roligare att komma hem och göra i ordning vårt hus. Vi är lite på samma ställe i livet, med en ny bostad och massor av drömmar, planer och idéer. Unga och utan stress att det ska bli färdigt imorgon.
 
 
Hennes stuga kommer att förvandlas från den fula ankungen till en svan jag och många andra kommer att bli avundsjuka på. Utan tvekan. Inomhus ser man redan hur de vita fjädrarna tränger fram. Det här kommer att bli en dröm inom några år. Men det kommer att vara en lång och svår väg dit med mycket att göra och en kuperad terräng att jobba i. Men om nåon klarar det, så är det dem. 
 
Detaljer jag älskade från deras lilla stuga. Det ska bli så kul att följa utvecklingen!
 
Scrolla ner mot det förflutna