När man redigerar i sitt tillfälliga kontor

Jag saknar verkligen min plats i vårt gamla kontor i Santa Barbara. När man redigerar bilder ska man inte ha färger omkring sig, så just nu är jag rätt körd. Alla rum i huset har färgglada tapeter, utom vårt sovrum nu då, men där kan jag inte sitta bekvämt. Förut satt jag alltid i matsalen, som är mest neutralt, men där kände jag mig iväg och det blev en sådan röra när sambon dessutom använde det som avlastningsplats eller mellanlandingsplats mellan sina uppdrag. Jag behöver ordning omkring mig för att arbeta. Så jag har installerat mig i den lilla hallen mellan sovrummen på övervåningen. Vänd bort från väggen är det hyfsat neutralt framåt. Jag sitter bekvämt och jag har internetuppkoppling. Det får fungera just nu. Om några månader har vi kanske råd att göra i ordning sambons gamla sovrum till ett tillfälligt kontor/gästrum. Om något år har jag kanske råd med kontor någon annanstans. Sambon har ordnat kontor i lokalerna där hans föräldrar jobbar, men det kommer han få betala ur egen ficka. Företaget har inte råd med kontor första året, även om hyran är fantastiskt låg. Bara för att någonting är billigt betyder inte det att man kan köpa det.
Men någon är i alla fall glad att jag sitter här. Jag får då och då en paus och lite uppmärksamhet från Ers Hårighet, som min lillasyster kärleksfullt kallar henne, divan nummer ett här i huset. Min katt Geisha. Jag kan inte förstå att hon är åtta år. Och snart ska hennes lilla barnbarn flytta hem till oss. Det blir vårt sista husdjur på många år, för nu är familjen komplett. Jag tänkte väl egentligen inte ha kattunge alls, men så tog min mamma och syster kattungar efter min katts dotter och mammas underbara hankatt, så då tittade jag och sambon bara på varandra och sa att vi skulle ha en. Nu längtar vi jättemycket, och Hollie får en kompis att växa upp med. Kattungen från USA kommer troligtvis att stanna i USA. Jag tycker det är för besvärligt att ta hit henne jämfört med hur bra hon har det just nu. Det viktigaste är att hon är älskad och har det bra, vilket hon har det just nu.
Nej, nu ska jag fortsätta att redigera. Jag har en deadline till helgen och massor av jobb, både redigeringsmässigt och på mitt deltidsjobb, så det blir en tuff vecka. Och nu hoppade katten ner så jag har fått fria händer och ingen ursäkt att skjuta upp det längre. Ha en härlig dag!

När mamma är här på besök

 
Igår var jag ledig, så jag lämnade telefonen hemma och åkte med äventyr med mamma. Inte bara, jag uträttade även mängder med ärenden som behövde göras. Men vi fick ledig mor- och dottertid också. Det blev fika och hundpromenad i Roma Klosterruin, och sedan stadsvandring med valp inne i Visby. Vi gick på den lilla marknaden som brukar hållas på torget, och där hittade jag kärlek vid första ögonkastet. Ett set med skålar format som den indiska handen. Nu drömmer jag bara om ett eget kök att ha den i, servera dipper och grönsaker och kanske bröd från själva fatet. jag älskar när någon kommer på roliga sätt att göra praktiska vardagsföremål jättefina!

Idag blir det förberedelser till morgondagens bröllop, lite shopping och en mingelfotografering på kvällen. "Ledig" för en egenföretagare betyder varannan minut nöje, varannan minut jobb, och det passar mig alldeles utmärkt. Ha en härlig fredag allihopa!
Och skål! <3

När man renoverar ett sovrum

Jag kan inte vara med på bild utan grimaser. Det går helt enkelt inte. Men den där bilden sammanfattade verkligen vårt velande. Jag och sambon ska renovera vårt sovrum, som hade hans gamla bebistapeter kvar på väggarna, så vi började hela resan med att välja ut tapeter. Rummet är inte superstort (eller jo, det är nog det största sovrum jag har haft) och ligger i nordväst, så det är ganska mörkt där halva dagen. Men så är det ju ändå ett sovrum, och det ska ju vara lite mysigt, så vi beslutade ganska snabbt oss för att sätta upp en fondvägg bakom sängen. Men hur skulle den, och tapeterna runt, se ut? Oj oj oj. Voine, voine, som pappas faster skulle ha sagt. Där var vi inte överens. Sambon propsade på en fototapet. Antingen den här med bergen, eller med kartorna.
Jag var lite anti-fototapet redan från början, efter fyra år som Rustaanställd med lite inriktning just på tapeter, så har jag sett en del. Syrran hade en i sitt tonårsrum och den var supersnygg... på bild. Men i verkligheten så fungerar det inte. Dem ser så fejk ut. Det finns inget djup, när dem kommer så nära som man ändå är när man tittar på dem. Det blir väldigt platt, sedan glänser dem när lamporna är tända och ser ännu mer platta ut. Jag skulle nog klara mig en dag eller två, kanske en vecka... sedan skulle jag tröttna. Kartorna är superfina, och i ett kontor skulle jag nog gilla den, men inte i mitt sovrum. Bergen däremot är underbar i färgen, men den känns alldeles för trendig. Då vore det ju roligare om man tryckt upp något eget, men nu är det hela konceptet jag inte gillar. Så vi skulle enas om en tapet. En vanlig tapet. Det var lättare sagt än gjort. Jag älskar kraftigt mönstrade orientaliska eller marockanska mönster, eller traditionella medaljongtapeter i sirlig utföring. Sambon gillade inte saker som upprepade sig. Nehej... ska vi ens ha tapet då? Vi pratade om att måla väggen i betong eller spika upp träplank istället, men tillslut enades vi om en tapet, två besök och några hemlånade böcker senare.  Det var väl mest en kompromiss. Någonting jag älskade och han var okej med, färgen vi båda älskade och lagom mörk. jag komemr att älska det här sovrummet.
Det kommer bli superbra det här! Den kommer om en vecka till butiken. Tills dess ska vi göra iordning underlaget och bygga bort de gamla garderoberna. Så vi har att göra och kan gott vänta.
Scrolla ner mot det förflutna