När man beställt en ny säng

Vi har beställt säng. Äntligen! Inga ben, ingen gavel, utan enbart säng. Jag såg framför mig snidade träben, minst 20cm höga och gärna lite knubbigt svarvade. Fanns det att köpa? Nej. Efter mycket funderande, letande och kikande så tänkte jag helt ärligt tillverka egna. Jag har besökt varenda butik och scannat hela internet på den svenska marknaden. Men just när jag gav upp och googlade om det gick att köpa från utlandet, snubblade jag på dessa ovan till höger, från IKEA av alla ställen. Varför dök inte dessa upp när jag googlade, måtro? Så dessa har jag beställt hem via sambon, som är på fastlandet just nu. Han hinner hem innan sängen, så det är ingen panik. Sängen är beställd från EM som just öppnat i Visby. Vi fick ett riktigt bra öppningserbjudande, så vi (jag) slog till.
 
Det blir en 160, superskön och i ljust tyg. Svensktillverkad. Så det känns skönt, nu är det bara att vänta på att den kommer till butiken, där jag sedan hämtar den. Jag har aldrig köpt ny säng förut, så det har varit en hel del val och koll av priser, material, kvalité mm, men nu är det allstå bestämt. Tänk så mycket vi komplicerar vardagen med alla beslut som man intalar sig är så viktiga i stunden, men som man ändå glömt bort om tio år. Men nu är det alltså beställt och valen avklarade. Gaveln ska bli ett spännande projekt. Jag har en tanke på hur jag vill ha det, och sambon är med på banan, så det ska bli roligt men det kommer att ta tid. Och tid har vi ju. Och de kommande två veckorna är jag åndå gräsänka och då duger 110-sängen vi har just nu mer än gott. 

När det snart blir verklighet!

Vet ni vad det här är?! Ja, det är ett tomt rum med några målarburkar i fönstret och lite lister här och var, men vet ni vad det kommer att bli? Det kommer att bli mitt kontor! Egentligen är det alldeles för tidigt att skaffa ett, men det fungerar inte att redigera hemma och jag måste verkligen kunna maximera min arbetstid. Så jag investerar i ett kontor! Ett eget. Där jag kommer att sitta och redigera, träffa blivande brudpar och ta enklare bilder. Där kommer jag kunna sitta och planera, organisera, arbeta. Bygga hemsidor, networka, allt sådant. Jag längtar sp himla mycket! Så i helgen ska jag ut på skrivbordsjakt. Jag vill ha ett fint, lagom stort som jag sedan kan måla om. Det finns bord jag kan låna tills vidare men jag behöver något som är neutralt, så det kommer inte fungera i längden, men antagligen tills en början, om jag inte hittar någonting!

Jag och Hollie gav oss ut på skrivbordsjakt igår, men vi kom hem med en gungstol istället (300kr). Sliten och i behov av lite färg, och det ska den få! Den blir nog turkos, skulle jag tro. Funderar på att låta den bli rummets färgklick, när nästan allt annat på kontoret kommer att gå i grå, svarta eller vita toner. Men först siktar jag på att jobba klart dagens arbetspass och sedan ta renoveringshelg med skrivbordsjakt, hundlek och sambosaknande. Lite kattgos och kanske en slipning av den här gungstolen skulle heller inte skada. Vi får se vad som hinns med.
Dags för fredag och helgplaner!

När man känner sig hemma

Det är strax över tre månader sedan vi såg varandra i ögonen, jag och sambon, och klev av planet som tagit oss hem till Sverige. Det var efter ganska så exakt tre månader i USA som jag drabbades av extrem hemlängtan. Nu, efter tre månader i Sverige, kände jag för första gången mig hemma. Tre månader, det verkar vara min personliga tid att inse vart jag bor. Och nu bor jag på Gotland.
 
Idag gick jag runt Visby med min lilla Skrutt och andades tidig höstluft och drabbades av den där känslan som får hela bröstkorgen att kännas förstoppad. Det tog mig en stund att känna igen den, för det var så länge sedan jag kände den på ett så kraftigt vis. Lycka och känslan av att vara hemma. Jag stannade och stod och andades en stund och bara kände efter. Jodå. Nu känner jag mig hemma. Känslan stannade hos mig hela vägen hem och in i huset. Jag kom hem och stod en stund och bara tittade. Sovrummet börjat kännas färdigt. Jag har så många drömmar och idéer, men framförallt har jag en helt fantastisk vardag och inte bråttom att förverkliga någonting. Det börjar kännas bra. Nej, det börjar kännas fantastiskt. Vi har en lång väg kvar, men det är ju vägen som är livet.
Steg för steg. I vårt sovrum känner jag mig allra mest hemma.
Scrolla ner mot det förflutna