När man sitter på sitt kontor

 
Det här är det första inlägget jag skriver från mitt nya kontor. Det luktar målarfärg och mina fötter är iskalla. Snart kommer fötterna att vara varma dock, för jag satte just på ett extra element. Men färglukten kommer att ligga kvar ett tag. Min byrå har fått sig sin andra omgång färg, min nybyggda bokhylla har torkat efter att den laserats och jag sitter stilla i kaoset och känner. Verkligen känner. Det har varit så stressigt att flytta hem till Sverige, men nu är det som om någon klickat på paus. Det är som att världen stannat upp. Äntligen. Jag sitter här och bara andas, njuter. Tänker. 
 
Mitt kontor är s-t-o-r-t. Jag kommer att använda ytan delvis som studio, så det kommer vara mycket i ena hörnet och lite i andra. Ni ser där mattan är? Där kommer det att vara tomt ett tag. Till i sommar, då jag tänker mig en soffa där, för kunder att sitta i. Det kommer att fortsätta att vara kaos i några dagar, tills jag organiserat allt i torra lådor och hyllplan. Men här har jag en yta att växa och gro i. Jag känner mig så kreativ i det här rummet. Så lagom närvarande och samtidigt avskild från resten av världen. Jag har fått upp min stationära dator också. Internet vill inte fungera än, men det fungerar fint på min bärbara.
 
Jag sitter här nu och känner förändringarna som ligger i luften. Vi hade ett fint samtal i bilen hit, jag och sambon. Om att våga satsa, kasta sig ut: vi har varandra och ett år framöver vet vi ungefär tillräckligt för att veta att det här kommer att gå. Vi har råd att vara modiga nu. Att ta chanserna istället för att försöka gå en tung, dyr och lång väg. Vi har varandra, två fantastiska små monster och en grund att stå på. Mer än vi någonsin kunnat drömma om för ett halvår sedan. Ett halvår... det är ett halvt år sedan jag tog examen och strax efter det flyttade vi hem. Snart har vi varit hemma i sex månader. Det känns otroligt. USA känns som en livstid sedan, men som om det tog slut förra ögonblicket. Lilla Holly fyller sex månader idag. Så vi ska hem och fira med att laga middag, tvätta och ägna resten av kvällen åt att gosa i soffan med henne.
Mina små, som börjar bli stora! <3 Bilderna tog sambon i morse med min mobil.

När den är här!

Frosten. Som jag längtat! Vi mötte vinter som just kommit till Jämtland för några veckor sedan, men då var hösten fortfarande kvar hos oss på Gotland. Nu kom frosten. Perfekt några dagar efter att jag plockat in solcellslamporna som inte tål frost. Och idag vaknade jag bredvid sambon som kom hem inatt! Bästa morgonen på mycket länge. Och idag bär det av ut i Roma, där vi har kontoren, med de sista grejorna. Och så ska vi röja hemma. Nu har jag vinterkänslor och lyckorus i kroppen. Att se alla saker man har så kära, fina minnen med, det betyder så mycket. Äntligen ska kontor, sovrum och garderob bli klara. De sista pusselbitarna har anlänt! 

När man tagit sin sista utefika för säsongen

Min favoritplats i trädgården. Där har jag inte alls hunnit sitta så mycket som jag hoppats på - vädret har varit kallt och regnigt på Gotland den här sensommaren och hösten. Men några gånger har det blivit. Morgonkaffet i solen, fågelkvittret. Det är som allra mysigast här på morgonen, innan och efter bilarna kör in till stan i vad form av rusningstrafik Visby har att erbjuda. Men mellan nio och tio är det perfekt att sitta här. Lyssna på fåglarna. Titta på en lycklig valp som säger god morgon till världen.
Det var det här jag drömde om. När jag låg i sängen emd datorn i knäet borta i USA. När jag satt på uteplatsen vi hade och lyssnade till ambulans och brandbilar, tåg och den stora motorvägen hundra meter bort som leder genom hela Kalifornien. Då drömde jag om det här. Idag ska jag ställa in dessa möbler. För nu är sommaren över och det är dags att morgonfika inne framöver.
Dessa fantastiska höstmornar. Sista bilden är utsikten från stolen när jag sitter och dricker kaffe. En valp som säger hej till världen och ett av de vackraste hus jag sett. Ibland blir drömmar verklighet.  
Scrolla ner mot det förflutna