När man har packat ner sitt liv i USA

Hej hopp, här kvittrar fåglarna mot en molnfri sky. En hund skäller i fjärran och en kattunge leker på mitt smutsiga men tomma golv. För rummet har inte varit så här tomt på ungefär tre år. Nu har nedräkningen börjat, lådorna har packats och vårt liv i USA är inne på sina allra sista rader innan vi påbörjar nästa kapitel i livet. 
Att packa ner sitt liv i lådor är en bitterljuv känsla. Man hittar minnen man glömt fastän man vill minnas. Man hittar minnen man försökt glömma och gömma undan. Ibland hittar man en kattunge i någon låda. Ibland hittar man ingenting, för det har blivit alldeles för stökigt. Men framförallt hittade jag sambon sittandes i sängen bläddrandes bland sina papper, med ett mjukt leende på läpparna, mestadels tyst, men när man minst av allt hade tid med det så utbrast han ett litet "Åh, Annie, kom och titta!".
Så jag tittade. Vi satt tätt intill varandra och var nostalgiska ihop. Packade ihop sex respektive tre år av liv i USA i fjorton lådor som sedan bars ut i vardagsrummet. För nu är det dags att börja om. Eller kanske snarare förnya oss. De bästa minnerna ligger nu i lådor och är på väg hem. Resten finns kvar i hjärtat. 
Och kattungen löper amok på det tomma golvet. Förhoppningsvis kommer lilla Ninja också komma med oss från USA, kanske till och med ungefär samtidigt som flyttlasset anländer till Sverige.

När valpen ligger i högen

Det är en pirrig tanke. Någon av dessa kommer att flytta hem till oss och bli nästa lille familjemedlem. I kullen föddes fyra tikar och fyra hanar. Vi önskar oss helst en tik men vi är okej med en hane också, så vi vet inte än vad vi får. Men vi vet att vi får en av dessa små. Vi vet att en av dessa kommer att växa upp hos oss, bli pussad på pannan varje dag, somna intill oss och väcka oss på morgonen i alla fall första tiden när det behövs pottränas för att bli rumsren. Det är lite mäktigt, att veta att vår valp ligger i den där högen. Och att den flyttar hem till oss om bara åtta veckor. Jisses vad det går fort! Aj! I skrivandets stund försöker jag att blogga, men lilla Ninja anfaller mina fingrar. AJ! Kattungen har fått heta Ninja och sambon tänker göra allt för att hon också flyttar hem till Sverige, även om det dröjer lite. "Vad är tretton timmar på flyg mot tretton år av den där kärleken?" frågade han utmanande när jag med kattungen i famnen frågade hur vi kunde utsätta en så liten sak för en flygresa. Sambon har väl rätt, som alltid. Vi får se, det är upp till honom att lösa kattungen. Aj! Jag löser valpen. Och förhoppningsvis, om allt går bra, blir dem i framtiden lika härliga vänner som mina Geisha och Lady var när Lady levde. Bästa vänner, oskiljaktiga lekkamrater och sovkompisar, enda in i slutet. AAJJ! 

När man har ett monster hemma

"Hej hej! Matte och husse har börjat förälska sig i mig, hihi... dem är på och pussar och klappar mig lite väl mycket, men jag hämnas genom att bita dem i händerna. Dem låter mig leka hej vilt i rummet även om min bas tydligen är badrummet. Jag klättrar på deras ben när jag vill. Jag är en liten flicka, men dem kallar mig för sitt monster. Det är jag som bestämmer här hemma och jag tänker flytta med dem hem till Sverige! Mohahahaha...!"
Scrolla ner mot det förflutna