När man ger ett litet livstecken

 
Jag har fått mitt provsvar! Negativt! Det känns bra, jag har i alla fall inte Covid-19. Jag har heller inte haft min kamera under en stor del av veckan, den har legat på kontoret eftersom att min härliga fästman lämnade den där. Men efter lite skäll så har han tagit med den och ett objektiv hem. Idag hoppas jag att han tar med hela kameraväskan när han ändå åker förbi stan. Hur överlever folket utan en riktig kamera? Jag funderar på att önska mig en bättre liten kompaktkamera att ha hemma för vardagsbilder. Min telefons bilder är urusla (jag är van vid så mycket bättre, och det finns ingen telefon på marknaden idag som tar bilder jag skulle kalla bra nog) men det är det enda jag haft tillgång till i veckan.
 
Här är lite bilder från våra dagar i alla fall! Vi har då vabbat sedan förra torsdagen. Först fick vi samma förkylning, jag coh lillan, sedan blev hon frisk men dålig igen. Den här gången är det för henne inte förkylning utan biverkningar från 18-månadersvaccinet. Hon har feber som ligger runt 38 grader och har fått en påse under ena ögat, en svullnad, som ser ut som en blåtira. Det ser så hjärtskärande ut! Men hon är sjövild och glad som alltid... precis vad man själv vill hantera när man är sjuk! För jag är inte frisk än. Snorig och halsont, med lätt förhöjd temp och huvudvärksattacker.
 
Jag och Hollie ligger tillsammans i soffan. Det är dags när som helst nu för henne att valpa. Jag läste på SKK's sida att det kan dröja lite eftersom vi parade henne så tidigt på löpet, så hon får troligtvis i slutet av veckan. Men hennes temp tippar och ligger och pendlar mellan 36,5-37.2. Hon är trött men hungrig och ligger mest vid mina fötter eller i mitt knä. Vi har gjort i ordning en liten bädd till henne och vi sover där på natten, hon och jag. Eller, jag sover på luftmadrassen utanför, hon vill sova nedanför madrassen. Jag tror hon tycker att det är för varmt vid elementet, eller så är det närheten hon vill ha. Igår kom hennes mjölk i alla fall och jag tycker mig känns små rörelser när jag trycker handen mot hennes mage. Inte lika vilda som dem i min egen dock. Hela jag skakar när vår skrutt dansar där inne! Lika vild som som storasyster, verkar det som... 
 
Snart är förresten köksskåpet klart! Jag väntar på ett par detaljer på posten, me det är målat och fixat nu. Längtar efter att visa er det!
 
Scrolla ner mot det förflutna