När man återser någon som varit saknad

Jag föll för den där lugna, bruna blicken när hon var tre veckor gammal, och när hon fyllde åtta veckor fick hon flytta med oss ner till Småland, kräktes ner dåvarande sambons skjorta i Borås rondeller. Hon är flickan med de stora, bruna ögonen som kan se så otroligt ledsna ut när hon inte får smaka på din kanelbulle, och hon är också den jag saknade allra mest medan jag var i USA.
 
Japp, Lady, jag pratar om dig.
Det kommer att kännas hemskt att lämna henne för ytterligare ett år där borta i Staterna, men just nu njuter vi av vår återförening. 37kg hund får visst plats i en enkelsäng, och medan jag sitter vid datorn ligger hon troget intill. Jag kan inte fatta att hon är fem år nu, min lilla. Vi har gått igenom så himla mycket, hon och jag. 
Det är så sjukt skönt att vara hemma. Smeka världens lenaste öron och få fötterna noggrant tvättade när man sitter vid köksbordet. Jisses, vad den här lilla damen betyder mycket för mig. Hon är anledningen till att jag sitter här idag och till att jag fotograferar över huvud taget. Hon maskerar väl hur sjövild hon kan vara, det lilla livet, när hon ligger här bredvid mig har jag svårt att komma ihåg att det är samma studsboll som vaknar till liv om jag säger de magiska orden "ska vi gå ut". Hon har fortfarande samma, lugna blick, som hon hade vid tre veckors ålder.
 
Mitt hjärta. <3
0 kommentarer
publicerat i Personligt, Vänner & Familj;
Taggar: Baby, Hund, Lady, Love, Lycka, Längtan, Rottie, Rotweiler, Råtta, Saknad, flicka, happiness, longed for, longing, missed, rottweiler, vovve

När rapsen blommar

Nu längtar jag hem. Hem, efter att redigera mina bilder ordentligt, efter en kopp kaffe på trappan med mamma, efter att busa med min vovve tills hon tvärdäckar på köksgolvet (as if, den där hunden går på solenergi), efter att komma in i alla rutiner igen. Idag har jag lekt med en annan liten hund aka energiknippe, åkt/ridit häst och vandrat runt i ruiner och drömt om vilket slott det än gång varit. Imorgon eftermiddag går båten hem till farmor, på tisdag kör bilen hem till Göteborg. Jag känner att mina batterier är uppladdade och jag är redo för en sommar bland vänner inklämda bland jobbtimmar, svensk sommar med regn blandat med solsken och skratt blandat med djupa, långa samtal.
 
Hem, ljuva hem.

När man varit på Fårö

Nej, dessa bilder togs inte på Fårö, men på vår lilla omväg dit! (Det gjorde dem tydligen visst det, mitt lokalsinne är dåligt) Jag brås till viss del på min far, vi har samma åsikt om det där med att vägen dit är den viktigaste delen av resan. Så det blev en härlig väg till Fåresund innehållandes båtar, stränder och underbara vyer. Jag älskar Gotland. Egentligen föredrar jag Södra Gotland men de där stenstränderna i norr går ju inte av för hackor! Mer och finare bilder blir det så fort jag kommer hem, packar upp datormusen och kan sitta ner och redigera. Tre dagar på Gotland är egentligen för lite, men det är helt klart bättre än ingen tid alls!
Scrolla ner mot det förflutna