När man fikat med en grupp nördar och en sambo

Nyss gick jag genom ett snöigt Göteborg med en sambo. Inte min sambo. Min bästa väns sambo. Vi delar nämnligen samma intresse. Ni kan aaaaaldrig gissa vilket... ja, fotografering. Fast han är bättre än jag, och han kan typ allt om alla inställningar och tekniken bakom det hela. För mig? Ja, för mig är det magi och passion. Jag börjar äntligen behärska tekniken också.
 
Men ja, varför traskade jag genom Göteborg med min bästa väns sambo? Jo, därför att vi tillbringat flera timmar på café Cello på Andra Långgatan tillsammans med fler nördar. Det finns ganska gott om fotonördar. Dem brukar kännas igen på sina tekniska, dyra och tunga halsband. Kameror, kallas den sortens smycken. Men för oss... så är det mycket mer än maskiner. De är underverk.
 
Eller, ja, för mig är det så.
Kameran är mitt trollspö med vilken jag skapar min magi.
 
Ja, det blev en mycket trevlig kväll! Det är alltid roligt att träffa nya människro och lyssna på vad folk tycker tänker och tipsar om. Hemvägen var nästan sagolik när snöflingorna sakta dalade ner, så tätt att det kändes som att vara med i någon julsaga. Men julen är över och jag längtar efter våren nu. Hur vackert det än är...
 
Det snöade.
Mycket.
 
2 kommentarer
publicerat i Äventyr: Göteborg, Årstider: Vinter;
Taggar: Café, Café Cello, Cello, Foto, Fotodejt, Fotografering, Fotografi, Fotogruppen, Fotosidan, Gothenburg, Göteborg, Inspiration, Möten, New, Nya människor, Nytt, Snow, Snowfall, Snö, Snöfall, Träff, Vinter, fotonördar

När man besökte Oslo

Vi vaknade i Göteborg och somnade i Oslo. Norges huvudstad. En vacker stad som speglar sig i vattnet, i vars inlopp små båtar trängs. Oslo, staden som liknar Göteborg så mycket att jag inte kände det som att jag var utomlands överhuvudtaget. Det var som ett felstavat Göteborg (för norska kan ibland kännas som felstavad svenska eller svenska för någon som inte har koll på vad saker heter, typ kvitto. Kassalapp?! Really, Norge? Kvittering var ett mycket tjusigare ord! Nåja, ert språk, ert val!)
 
Jag älskar norska. Jag älskar Norge. Det är ju så mycket finare än Sverige. De djupa fjordarna och de höga fjällen, vattenfallen... skulle jag tro. Jag har ju inte sett dem i verkligheten. Än. Nästa Norgebesök får bli lite norrare ut. (Kan man säga norrare ut? Ärsch, nu kan man!)
 
Nåväl. Vi kom till Norge. Och i väntan på att vår underbara Host skulle komma hem från sitt jobb vandrade vi runt på stan. Vi kollade på slotten, fikade och fotograferade. Och frös. Det gjorde vi jättemycket!
 
 
Det fanns massvis av detaljer att titta på. Jag är personligen förtjust i att fotografera de där fula detaljerna, linjerna, mönstrena, strukturerna, färgerna och formerna. Städer bjuder på så många detaljer! Men det var lite för kallt för att man skulle vilja stanna för länge någonstans.
 
Så vi gick vidare.
Vi gick ner mot hamnen
Och tittade på stora och små båtar
Och tronande över de där små båtarna, låg fästningen, likt en krona på stadens krön
Och vilken krona sen!
Känner ni det ni också?
När ni besöker en gammal plats?
Hur den liksom lever, vilar, andas?
Eller tycker ni att jag ska investera i en sådan där stilig vit tröja som håller fast ens armar?
 Ni kanske har rätt i det. Men det är svårt att fotografera i en sådan tröja.
Hur snygg den än må vara.
Men vilken utsikt vi hade, från den där fästningen!
Men efter den vyn var vi stelfrusna. eller, jag var. Tror jag.
 
Jag hade ingen känsel i fingrarna, så jag vet inte riktigt.
Men det bästa med att besöka den felstavade staden som kunde varit tvilling med mitt Göteborg, var att åka därifrån igen. För även om vi bodde hos den mest otroliga flickan i hela Norge, var vi så lyckliga över att vara på väg. Äntligen.
 
På väg till Island. Och om det äventyret får ni läsa imorgon!
 
 

När man börjar sin reseberättelse

Förra måndagen ringde klockan tidigt (eller ja, vanlig tid för min del). Vi hade bara sovit ett par timmar, jag och min vapenslagare. Det blev liksom inte så mycket sömn under själva natten... mest en massa pratande och packande och musiklyssnande... ja, i varje fall. Måndag morgon började vårt äventyr. Vi skulle till Island!
 
Men för att komma till Island måste man flyga. Och det gick inget direktflyg, så vi hade bokat ett föyg från Oslo. Nå, man kan flyga till Oslo, men när man bor i Göteborg känns det inte direkt så klimatsmart eller ekonomiskt eller praktiskt. Nej, vi tog bussen.
 
Så vi tog vid där vi avslutat för sömn. Satt och småpratade medan solen sakta började skimra i fjärran och dränkte västra Sverige i ett rosa sken. Och just när vi nådde Oslo, hade den kämpat sig över horisonten. Det var kallt men det snöade inte. Vi hade många timmar på oss innan vi skulle möta upp vår Host for the Night, så vi passade på att utforska Oslo...
 
Det började i Göteborg.
Och efter tre timmar var vi framme i Norges huvudstad
Där vi bland annat besökta Domkyrkan
som precis som alla kyrkor bjöd oss på det ena konstverket efter det andra.
Men förutom det? Ja, vi fikade lite.
Det var ****dyrt.
Men välbehövligt!
Och just det ja! Efteråt tittade vi på slottet.
Och sedan, halvt ihjälfrusna, bestämde vi oss för att gå tillbaka till kontoret där vi övergivit våra väskor.
För att sedan kunna möta upp vår blivande Host.
Men vi gick inte raka vägen dit.
Det blev en liten omväg.
Och vart den vägen ledde, får ni se i nästa inlägg...
 
Scrolla ner mot det förflutna