När man med myrsteg går mot drömmarna

Det här. Det här är en av mina allra största drömmar. Jag har nypt mig i armen flera gånger, men jag vaknar inte. Vi är här. På Gotland. Vi bor i världens vackraste hus, och även om det inte är vårt att göra vad vi vill med, har vi mer frihet än vad jag kunde drömma om för bara ett halvårsedan. För ett halvår sedan bodde jag i ett gulnande rum där jag kände mig konstant klaustrofobiskt instängd. Idag bor jag bara steg ifrån den mest lummiga, drömska trädgård man kan tänka sig. Här gror drömmar. Här växer livsglädje.

Jag hittade ett ruskigt billigt caféset på Rusta för ett par tre veckor sedan. Jag är inte helt säker på hur bra lacken kommer att klara vädret, men det går ju att måla om i värsta fall, om det börjar rosta. Rustas möbler är ju billiga eftersom dem innehåller stål, och stål rostar om det blir utsatt för fukt. Så man får hålla ett öga på det, men det är det helt klart värt. Cafésettet kostade 99kr, och är min absoluta favoritplats redan nu, fastän jag bara kunnat sitta i det en enda gång eftersom det regnat till och från de senaste dagarna. Jag kan bara tänka mig hur mysigt det kommer att bli att sitta där till våren, när syrenerna slår ut. För det är ett syrenträd, det där. Med underbara lila blommor som blommade när vi flyttade hem.
 
Jag längtar tills att sitta där med en kopp kaffe och andas in trädgårdens dofter. Jag längtar efter att ha tid att rensa ogräs och påta i trädgården, röja undan det överväxta och plantera framtidens blommor. Jag drömmer om att med min sambo få bo här resten av livet. Plantera blommor och träd som näste generation får njuta av såsom jag får njuta av forna generationens syrenträd. En trädgård är alltid som vackrast långt efter att den är planterad. Den här trädgården är så otroligt stor och så full av möjligheter, för den som har tid och pengar. Jag hoppas att vi någon dag får tillräckligt av dem varorna för att få köpa loss den här oasen och förverkliga de idéer som fötts den här sommaren när vi vandrat längs med gräset med en valp skuttandes mellan fötterna. Drömmar. Vi är på väg mot våra med myrsteg. Och det känns som om vi lever i himlen på jorden tills vi kommer dit.
En liten plats att drömma på.

När man har ett litet monster i soffan

Somliga har monster under sängen, vi har ett i soffan! Hollie, heter hon. Hon är en fjorton veckor gammal piraya med allt mindre vassa tänder och en växande personlighet. Vår ängel. Duktigare valp har jag aldrig träffat, och en så härlig liten individ. Lugn och självsäker, busig och lättlärd. En fantastisk liten familjemedlem som slog alla våra förväntningar med råge. Sötare blir hon bara för varje dag som går. 

Till helgen kommer min pappa och farmor på besök, och det ska bli så roligt att få visa upp henne! Jag är säker på att hon kommer att charma dem bägge två. Hon har den effekten på folk. Skruttvalp. Det är hennes nya smeknamn. Skruttvalp, skruttrumpa eller troll. Kärt barn har många namn, och hon är oss väldigt kär, vår lilla Hole in One!
Att ha valp innebär visst en del arbete, men det är värt varenda svettdroppe!

När man var bröllopsgäst!

I helgen var jag någonting jag aldrig varit förut. Jag var bröllopsgäst! Ångesten att hitta någonting att ha på sig...? Jag brukar ju i vanliga fall ha på mig helsvart byxdress och kavaj, eller i alla fall neutrala färger och byxor. Men nu var det dags att hitta en klänning i lämplig färg, tjocklek och stil. Sambon var himla stilig men hade ingen ångest över vad han skulle ha på sig. Killar har inte lika mycket allternativ som vi tjejer... i alla fall inte min sambo. 
Kvällen innan tillverkade vi skyltar för att gästerna skulle hitta till bröllopet. Det var sambons pappa som gifte sig och det var ett personligt strandbröllop med bara närmaste vänner och familj samlade. Otroligt fint och så dem. Varenda detalj liksom skrek deras personlighet, Gotland och kärlek. Och min kamera fick ligga i bilen under vigseln, men kom fram och lekte lite när det var dags för bröllopstårta. Den var bara för vacker för att motstå att ta kort på. Och god. Väldigt god!
Det är så himla kul med bröllop, som gäst och som fotograf. Det är nog ta mig tusan någonting av det bästa i livet. Det var riktigt skönt att inte ha ansvar för någonting den här gången. Sambon dätremot hade flera sysslor som skulle utföras, så han var inte lika avslappnad. Men det blev en riktig lyckad dag, och för en gångs skull gick jag inte hem och kände att hur i helsike ska jag kunna gå igenom alla dessa bilder?! Skönt. 
Grattis till de finaste svärföräldrar man kan tänka sig! <3 
Scrolla ner mot det förflutna