När det groteska blir så vackert

Jag vandrade med vänner mot Londons hjärta. Där, mitt i staden, låg ett litet zoo. Som Galaxen i Göteborg, en oas med djur och liv mitt i det grå, mitt bland betongen fanns färg och grönska. Nåja, det var ju vinter. En liten park full med vackra och söta djur. Stängd, men man kunde genom stängslet skymta dem, djuren, som bodde där.
 
Jag smöt så nära det gick, kikade genom staketet. Beundrade varelserna som levde därinne.
 
Och bland dessa söta, charmiga, uppenbarade sig det fulaste djur jag någonsin sett.
Sedan såg jag ögonen.
Hur kan någonting så groteskt,
bli så vackert? Så förtrollande?
Inspirationen till utomjordingar?
 
#1 - - Tomtan:

Vet inte om jag kan se de vackra i en kalkon.... Men de är vackra bilder!

Svar: Haha inte...? Ser du inte mönstren, de starka färgerna, kontrasterna och den lugna klara blicken...? Är inte det vackert? :-D tack ändå du!
Annie Stumle

#2 - - Sofia:

Fina bilder :-D

#3 - - Veiken:

Du milde, vilken fantastisk bild på kalkonen. (sista bilden) Imponerad! :)

Svar: Tack!! :-D <3
Annie Stumle

#4 - - Astrid:

Nej men.. det är så man tycker fruktansvärt synd om den, för att den ser så ledsen ut -säkerligen för att den ser ut som den gör..

Svar: Antagligen. Jag tror tyvärr inte de förbipasserande stannar och säger "Tjo snygging!" till den tillräckligt ofta.
Annie Stumle

↑