När man minns när minnen skapas
"Why did you come back, then?"
"- that's home. That's where I belong. You don't have one. A home. So I will help you get it back, if I can."
Sista dagen hemma. Så overkligt! Imorgon vaknar jag bara för att kliva in med ala väskor i bilen, sedan åker vi upp mot farmor och därefter, på onsdag, vidare mot Arlanda. Idag är sista dagen hemma. Jag har klämt in extremt mycket, så jag känner mig lite stressad. Men jag vill ha det så. Jag vill hinna allt det där jag planerat för idag.
Nu bär det av in till Göteborg. Min hemstad, där jag vuxit upp och spenderat det mesta av mitt liv. För sju år sedan lämnade jag den, för tre år sedan återvände jag. Den här gången blir resan större. Om jag är nervös? Nej, inte alls. Faktiskt. Jag är extremt förväntansfull. Jag har gjort allt jag kunnat för att känna mig förberedd inför resedagen. Och nu sitter jag här och känner bara lycka. Över de fantastiska människor jag ska träffa idag, som gjort de senaste tre åren i Göteborg så underbara. Och över människan på andra sidan havet som hjälpt mig att få ut så mycket som möjligt av året som ligger framför mig. Bättre stöd och hjälp och tips finns inte att få, vare sig här eller där.
The people we'd met
That we'd come to love and respect
That's life as life should be
I will keep you all
in my heart
forever.
Härliga bilder!