När Annie...

Den här veckan är på samma gång den tuffaste som den lugnaste veckan jag haft sedan jag kom till Santa Barbara. Skolmässigt har jag haft det midterm jag var mest orolig för - och det gick fantastiskt och jag mig torsdagsmorgonen fri. En annan lektion är ett schemalagt grupparbete så jag blev fri ett par timmar där också. Medan mina håltimmar är uppbokade i studion med roliga nya människor och jag känner att för varje dag lär jag mig någonting värdefullt och just nu, just i det här ögonblicket är allting bara så balanserat.

 

Det finns stunder livet är bra. Det finns stunder som andra anser att ens liv är bra. Och så finns det stunder - dagar - veckor - som är så bra att man står där och blinkar och undrar vad sjutton man gjort för att förtjäna det. När liksom allt stämmer, eller ja, det mesta. Min dator fylls med bilder men när ska jag hinna titta på dem? Hela tiden tänker jag "nästa vecka", men det händer lika spännande saker den veckan också och jag ligger liksom efter hela tiden.

 

Livet väntar inte. Det gäller att springa ikapp, och stanan upp och andas när man kan. Och nu, nu ska jag baka äppelkaka, för kladdkakan tog just slut.