När vi vaknade i San Fransisco
Ursäkta tystnaden här: födelsedagar, fester, körande till och från LA och läxor har uppehållit mig en aning. Men vet ni vad? Den här veckan har vi lov. Jag ska försöka komma ikapp med såväl bloggen, som läxorna och livet i övrigt. Det känns som att jag alltid ligger efter numera.
Nåväl. Vi vaknade tidigt, den där morgonen i San Fransisco. Min pappa hade fått min förkylning och var allt annat än pigg. Mycket tappert följe han med mig ut på en lång morgonpromenad i en stad som kanske på sin höjd slumrat. Vi gick ut innan åtta och det var redan folk ute. Fastän det bara var en molnig lördag. Vi gick tills klockan var tio. Tittade. Utforskade.
I San Fransisco finns fantastiska byggnader, idéer som fått chansen att fullbordas till saker man aldrig ser i Sverige. I Sverige får man inte ens måla huset i vilken färg man vill (Hur töntigt och gammaldags är inte det? Vill vi ha turism får vi börja släppa kreativiteten lös!).
Här bygger dem vad dem vill, vart dem vill. Ibland undrar man hur dem tänkte. Ibland är man inponerad att dem vågade genomföra den där tanken.
När man går längs de där gatorna är det svårt att gå vilse. Så raka, precis som i LA, men här i kullar, så man ser hur långa dem är. I LA försvinner dem ju bara i fjärran.
I San Fransisco är kontrasterna så stora. Höga hus, små hus. Kinesiska hus, europeiska hus. Skyskrapor och Gotiska kyrkor. Variationen gör staden levande, spännande och speciell. Man vet aldrig vad man hittar på nästa gata, och man vill aldrig sluta gå, hur grå morgonen än är.
Formerna på taken varierar, så "The San Fransisco Sky Line" förblir unik och fantasifull. Just den där spetsiga skyskrapan hade jag som riktmärke för att inte gå helt vilse - den låg på år gata.
I fjärran syntes en bro som var mycket större och mycket vackrare än Golden Gate-bron, men tråkigare i och med att den var betonggrå och inte härligt hallonröd. Vi försökte se Golden Gate-bron medan vi gick, men det var för dimmigt.
Men vi såg att någon rensade garaget och jag tyckte den där sänggavlen skulle ha passat mycket bättre hemma hos mig än på gatan. Och vid en stoppskylt hade någon varit vänlig nog att ställa fram en stol, kanske att använda medan man stannade till där på toppen.
Jag brukar säga, att kan man köra i Göteborg, kan man köra överallt. Jag utökar det till, att om man kan parkera i San Fransisco, då kan man verkligen parkera överallt. Själva körningen är ingen skillnad från hemma, folk kör lika bra här (läs; aggressivt) som i Göteborg.
Arkitekturen i San Fransisco är verkligen så häftig. Jag skulle gärna bo här, fast kanske inte året runt (jag längtar ut på landet och livet i stan passar mig inte) bara tack vare alla härliga, fantasifulla hus i så härliga färger! Fast den där ön skulle jag inte vilja bo på. Alcatraz heter den, om ni hört talas om det.
Dem har verkligen utnyttjat varenda meter av staden. Här, en tennisplan på ett av alla hustak. Hur häftigt är inte det? Inte den vanligaste synen i Sverige, men ja hoppas att det blir vanliga framöver! Mer kreativitet och arkitektur till Sverige!!