När Annie...

Det är alltid så. Man frågar sig själv - Vad hände? Vart tog tiden vägen? Jag som skulle göra så mycket, varför fick jag ingenting gjort? Vid slutet av varje sommar, varje lov, frågar man sig samma fråga. Men jag kan ju helt klart säga att den här sommaren har varit så mycket bättre än den förra var. Jag har fotat så många bröllop och andra saker, men framförallt fått komma ikapp, slappna av, tillbringa kvalitetstid med sambon. Ett år till har vi tillsammans innan vi måste besluta oss för om vi går skilda vägar eller inte. Ett år till att njuta av den fantastiska relation vi har. Den är sommaren har vi tagit till vara på och jag har aldrig varit lyckligare med någon än vad jag är med honom just nu.

Och just nu bolmar röken på himlen efter ytterligare en skogsbrand alldeles för nära staden där vi bor. Och det värsta är att man inte ens är rädd längre, man är så van vid alla dessa bränder. Och jag gick över skolgården denna sista helg innan alla eleverna kommer tillbaka och kände verkligen hur lugnet före stormen känns. Såg röken torna upp sig och såg solen gå ner och dränka Santa Barbara i sitt gyllene ljus. Och mitt hjärta var fyllt till bredden av lycka. Sommaren må vara över, men det betyder bara att ännu ett fantastiskt år med sambon ska ta sin början. Jag kan inte fatta att jag har sådan tur som hittat honom och som tagit mig hit, till andra sida jorden. Till platsen där mina drömmar blivit min verklighet.