När Annie...

Äntligen. Alltså, första skolveckan är över nu och det var t-u-f-t. Jag förstår nog fortfarande inte riktigt vad som hände. Jag gjorde ett matteprov, ett geologitest och ett simprov. Vilken press det har varit. Och min iMac är på lagning, bröllopsbilder ska redigeras klart och nu på lördagen fotade jag en förlovning, som också den ska redigeras. Och jag lärde mig att frisimma på två dagar tack vare världens bästa sambo och en underbar vän. Fast jättefult, då. Man kan inte lära sig att göra någonting på proffsnivå på två dagar. Men jag ser inte ut som en drunknande hund längre. 

Men jisses. Jag höll på att krascha. När veckan tog slut tog jag slut. En förkylning slog ut det sista av den energin jag hade samlat upp och adrenalinet tog slut. Och så satt man där så trött in i märgen. Första veckan är avklarad och det var nog en välbehövlig påminnelse om att inte ta på sig alldeles för mycket. Den här veckan var en påminnelse om att man kan om man vill, men vill man för mycket så får kroppen sota för det sedan. Och lite klokare, lite lugnare och mycket gladare... och där kom en spindel och jag skrek på sambon och vi hade spindeljakt i fem minuter innan sambon fick tag på den och släppt ut den, så att jag vågade mig fram till datorn igen. Alltså, jag hatar spindlar!