När man visar vad man sysslat med i veckan
Jag tillbringade den här veckan på kontoret framför skrivaren och svor över hur dålig jag är på att redigera. Det går i perioder. För några år sedan kände jag att jag var grym på redigering, men ju mer jag läser på och lär mig, desto mindre känner jag att jag vet och kan. När man skriver ut själv är det ultimata provet. Det är så många saker som ska klaffa, pappersprofiler som ska fungera, förberedelser i datorn som ska bli bra. Och vissa bilder överarbetar man i processen och är jättenöjd med. Tills nästa dag, när man ser det i dagsljus. När man inte har klåda i ögonen av trötthet och stittat sig blind på papper i timmar. och inser hur grön bilden var och att man inte såg det. Redigeringen är den biten av foto jag uppskattar minst. Det är superkul, men möjligheterna är oändliga och jag kan få beslutsångest och känna hur övermäktigt det är. I genomsnitt är det ett tio-tjugotal bilder i ett bröllop som jag verkligen älskar att redigera, och ett tiotal jag verkligen avskyr att redigera för där har jag inget kreativt utrymme. Det här med redigering är något jag skulle vilja läa mig mer av, något jag tror att jag aldrig kommer att sluta plugga på, även om jag nu är klar med min akademiska fotoutbildning.
Förutom bildbråk har vi haft julmys hela veckan. Vänner över och adventsljusstaken tänd. Jag slängde ihop lite julstjärnor av drivved och sprayade dem silvriga och glittriga, eftersom min roomie älskar glitter. Och glitter hör verkligen till julen. Jag har alltid älskat glitter. Och gardinen hade roomien knytit upp för att dem fladdrade så hemskt tidigare på dagen när hon satt och jobbade vid köksbordet, om i undrar. Livet som student. Praktiska, enkla lösningar. Billigt DIY, brist på gardiner och en egengjord adventsljusstake.
Även adventsljusstaken är en klump drivved/eldingsved som jag hittade på stranden. Jag tyckte barken var så fin, så den fickfölja med hem och bli en ljusstake. Jag har verkligen en hatkärlek för det här köket. Det är nog det finaste studentkök jag någonsin kunnat tänka mig, men det är och förblir ett studentkök. Jag längtar efter de små sakerna i livet. Fina gardiner i fönstret. Köksmöbler jag trivs med. Dessa duger, men dem skulle behöva en omlackering eller omgång med penslen, och man man inte skjuta in alla stolar på en gång utan att använda våld. Duken är för liten, men sambon valde och köpte den, vilket betyder mer. Dessa små detaljer. Som gör det helt okej att leva i, men inte alls roligt att titta på eller att fotografera. Jag läste ett intressant blogginlägg hos Atilio där hon skriver om ett bloggvänligt liv. Det fick mig att fundera på varför jag stör mig så mycket på inredning jag inte tycker om. Är det för att jag njuter av fina saker, eller är det egentligen bara för att jag vill att mina bilder ska bli bättre när jag fotar vardagsbilder? Jag tror att det är en lika mix, mest för att det är roligare att fotografera något som är fint och roligare att njuta av något när man sitter i ett städat hem med en fin kopp att ha téet i.
Så här ser det i alla fall ut i vårt kök just nu. Adventsmys.