När Annie...

Jag odlar potatis! Det är första gången jag gör det helt själv. Sambon är uppvuxen på en gård som odlade potatis, men han är inte mycket till hjälp när det kommer till rådgivningen om hur det hela ska skötas. Hittills har potatisen tyckt om min ömma vård. Det vill säga att bli bortglömd någon vecka, få vatten och sedan bli bortglömd någon vecka igen innan den fått nytt vatten. Haha. Stackars plantor. Sambon tycker att jag ska sätta telefonen att påminna mig. Men halva grejen är ju att lära sig att komma ihåg. Men nog om mina potatisar! jag har någonting annat att visa:

Jag och sambon tillbringade en härlig kväll/eftermiddag på balkongen med att rigga upp dessa vita stolpar. Dem fyller tre funktioner. Sambons växter kan klättra på den, mina lampor kan hänga på dem, och så ramar dem in balkongen så att man är mindre benägen att se ner på grannens fula tomt. Det hela var väldigt enkelt men gjorde stor skillnad. Vi har pratat om det i månader, men äntligen fick vi tummen ur!

Och det ska ju ses på kvällstid, inte på dagtid. Det är när natten faller och man pluggat i slingan i väggen som dem verkligen visar upp sin prakt. Hela balkongen badar i ett mjukt, gyllene sken och det är som att kliva ut i ett extra rum. Dessa kvällar är det helt underbart, för det är ca 20 grader nu på nätterna. Vi är mitt inne i en värmebölja och om kvällarna är det helt underbart ute. Nu ska balkongen bara städas, vissa saker slängas eller flyttas in i lägenheten, och sedan är vi redo för grillkvällar och balkonghäng.

Det bästa av allt? Det här bygget var kronan på en annars helt perfekt dag där jag och sambon var lediga ihop för första gången på länge. En av de bästa dagarna vi bnågonsin haft, skulle jag tro. Så varje gång jag ser det här bygget tänker jag på hur kul det är att skapa och bygga saker med honom. Hur härlig han är. Och nu vill han prova att sova en natt på balkongen, efter att vår roomie flyttat ut. Jav vet inte... kanske får han som han vill. Men det är i alla fall helt underbart att sitta där.