När Annie...

Doften av kardemumma och kanel, värmen i köket och smaken i gommen efter att ha tjuvsmakat... få saker slår att baka kanelbullar! Det är tur att det är så tidskrävande som det är, annars skulle jag ha gjort det varje dag. Så roligt, så metodiskt och så gott resultat! Jag bakade nära hundra stycken, för det var en liten grillkväll planerad med kollegorna i teatern, och jag tänkte bjuda.

 Och för första gången sedan jag flyttade till USA fick jag tag på riktig jäst! Riktig färskjäst. Det säljs i en av matvarubutikerna i Santa Barbara, men bara på lösvikt bakom disk. Och att räkna ut lite snabbt hur mycket jäst man behöver när man står där och är lite osäker på vad 100gr är i pouds... haha. Det ska inte vara lätt att leva! Men jag gick på ögonmått och höll tummarna. Och jag valde ju självklart en av de varmaste dagarna i år att baka på. Typ trettio grader ute, och vindstilla. 

 Men det gick bra och det var så mysigt att stå där och jobba. Jag var ensam hemma och köket var nystädat. Jag försökte ta kort under tiden, vilket var lättare sagt än gjort när man har lite tidspress och mjöliga händer. Jag förstår inte hur matbloggar orkar, när dem dokumenterar allt med bilder sådär tjusigt steg för steg! Men till min lycka jäste i alla fall mina bullar och degen svällde över buken. Och dem blev riktigt goda.

 Jag tog med mig två stora påsar med ca 50 bullar, och dem var slut på strax över en timme. Så jag antar att fler än jag tyckte om dem! Men vem gillar inte nybakade kanelbullar? Tyvärr kom Sambon strax innan jag var klar och stressade mig, så jag han inte ta kort på det färgiga resultetet. Men jag han med att knäppa en bild innan jag lassade in i påsarna. och sedan bar det iväg på grillkväll med vänner. Alltid lika mysigt!