När Annie...

Arbetsveckan är över! Eller i alla fall, den officiella. Alla projektarbeten ska ju fortfarande göras. Men arbetet i teatern är över för veckan och jisses, vilken rolig vecka det var. Vi ligger före i schemat så vi kunde sätta upp ljus redan nu. Jag har aldrig satt upp ljus i en teater förut så jag har fått lära mig en hel del. Och fått arbeta på platser som de flesta inte ens täner på att dem existerar. Min skola har två teatrar, en liten och en stor. Den lilla har ett grid av vajrar som är i snitt en och en halv meter, så det är typ bara jag som kan stå raklång där, och även jag kan bara stå rakt på några få ställen. Men det är okej att jobba sittandes. Min pappa skulle få hjärtklappning av att sitta högt uppe i luften på ett väldigt tunt nät. Men jag är inte det minsta höjdrädd.

Jag älskar att jobba i skolans teater. Jag älskar ju inredning och renoveringar och här får jag lära mig hur man skapar illusioner. Jag drömmer om en stuga på Gotland där jag får lov att göra inbygga bokhyllor i väggarna, lönnfack och lönndörrar, och jag längtar efter att ha mer barn i min närhet och bygga lekstugor och sådant där jag kan dra nytta i mina nyvunna erfarenheter i hur man fejkar sten så att det ser bra ut eller hur man gör snyggast marmor eller trä av lite färg och lack.

Och den här veckan fick jag lära mig en ny målartecknik och jag hade två små blandrasvovvar som kollegor. Jag fick lära mig om olika typer av lampor och hur dem används, hur man ljusissolerar en teater och hur lite tyg kan förändra en och samma lokal till teater, operasal eller symfoniorkester.

Och nu är veckan över och jag tog min första selfie med min nya telefon... jag tar aldrig selfies men jag kände att det var alltför trist med bara teaterbilder och en ful min kunde allt bryta av bra. Så nu är den selfien avklarad och nu behöver jag inte ta någon på ett bra tag. Så nu börjar resten av veckan med full focus på fotografi och drömmar om den där ön långt borta, som om ett år kommer mig närmare än någonsin.