När man visar mer av Dödens dal
Death Valley är verkligen vacker. Vi var där när det var färgglatt, innan sommarens hetta skulle döda blommorna och bleka dess färger. Vi åkte runt bland höga berg och djupa dalar - världens djupaste dalar, så djupa att dem ligger under havsnivån och tack vare det, är täckt av salt.
Saltet formar så himla vackra mönster i landskapet. Jag stod där med ett telefoto och tyckte att världen var så sjukt vacker. Cherie tog de här bilderna på mig när jag stod där uppe och njöt:
Och i gengälld tog jag en bild på Cherie i Kims krona. En krona som en del av er säkert känner igen från en väldigt känd TV-serie. Annars tog jag nästan inga bilder på mina reskamrater. Jag var helt betagen av utsikten och kunde inte riktigt fokucera på annat än den. Alltså... vilket landskap!
Att först vakna upp till ljudet av ett vaknande ökenlandskap och att sedan tillbringa dagen med sand och klippor under fötterna, skrattandes i gott sällskap tills kinderna gjorde ont och huden brände av för mycket sol och för lite solkräm. Det är verkligen någonting man kommer att minnas hela livet ut. De där dagarna i solskenet. I dödens dal, så full av liv.
Jag har alltid älskat naturen och den här naturen är så helt olik den jag är uppväxt med och som jag älskar så mycket. Sprickorna i marken som bildas när det finns för lite vatten och för mycket sol. Doften av torka och frisk vind som snuddar vid kinden och håller dig sval trots att det är strålande solsken och inga direkta moln att tala om. Doften av damm. Vyn av vägar så smala och slingrande, där naturen tillåter dem att vara istället för där människan tvingat naturen åt sidan.
Att resa upp och ner längs den där dalen och skratta och bara låta kameran vila i knäet medan ögat såg sig mätt. När jag åkte hemmåt igen trodde jag inte att jag tagit så många bilder och särskilt inte många bra. jag ägnade mer tid åt att skratta och åt att njuta än åt att fotografera. Men nu när jag ser tillbaka inser jag att det blev ett och annat guldkorn ändå.
Och när natten faller och jag minns tillbaka på hur det var att åka till Death Valley med en grupp foto- och filmvänner kan jag bara le och känna att jag vill tillbaka dit, ensam eller med samma härliga grupp, och stå och se natten svepa in dessa mäktiga berg i mörker och nya färger. Om ni inte ännu varit där, så är det värt ett besök.
