När man visar mer Death Valley
Efter att ha vandrat omkring i öknen under soluppgången begav vi oss upp till en liten ödestad där några konstnärer slagit sig samman och gjort några installationer. Så det blev först en liten biltur dit. Vi var sex personer i sammanlagt två bilar.
Visst ser de där figurerna ut lite som vita dementorer från Harry Potter? Jag tyckte dem var söta på ett fult vis. Men jag vet inte riktigt vad den behövde en cykel för. Den har ju inga ben att trampa med... fast sedan när hör logik och konst ihop?
Men vilket häftigt ställe! Det finns en sorglig skönhet i förfall. Och den här byn var övergiven sedan många, många år, och folk vallfärdade hit för att hitta på det. Är det inte skumt? När vi har ett ödehus i stan, vill folk bara riva det. När det står ute i öknen, åker folk många hundra mil för att fotogarfera det.
Och jag var ju en av dem, knasbollarna, som vallfärdat dit. fastän jag inte åkte dit enbart för husen. men jag kan ju erkänna, att när vännerna föreslog att vi skulle åka till en ödestad, så fick jag stora ögon! Fast den var mycket mindre än jag trodde.
Och ska jag vara helt ärlig, hade jag mer roligt med att utforska, klättra och posera för Kim, än åt att fota själv. haha. Jag var som ett litet barn, rusade runt och frågade "vad finns där?" och "vad är det där för något" och klättrade in och ut ur trasiga bilar, ruckel och statyer. Hade mina föräldrar sett mig hade dem... inte blivit förvånade.
