När världen vänder sig upp och ner
Nu är det på riktigt dags att klippa banden och bli vuxen. Nu är det offeciellt. Min mamma har fått ett nytt jobb och flyttar tvärs över landet norrut, till Släkten och sina rötter, uppe i Jämtland. Jag är så otroligt stolt och glad för hennes skull. Äntligen ska hon förverkliga sin dröm om landet, om en liten stuga, om att bo nära sina kusiner och sin morbror och såklart, min mormor. För min del innebär det att huset jag är uppfuxen i kommer att säljas nu i sommar.
Egentligen är ju inte det någonting stort. Men det känns tungt att inte kunna hjälpa till. Att inte kunna packa ner sina egna saker i lådor. Att inte vara där, det är mycket tyngre än vad jag trodde. Och jag kommer verkligen att sakna det. Inte själva huset, men livet vi hade i det. Inte näår jag växte upp, för det var fyllt av berg- och dalbanor såsom alla uppväxter är. Nej, tiden efteråt. Efter att jag flyttat hemifrån. Och då jag flyttade hem igen, tjugoett år gammal, efter att ha haft ett eget ställe i fyra år och blivit vuxen. Bruten och ledsen och uppgiven flyttade jag hem till mammas trygga famn och insåg att hon var mycket mer än en mamma. Hon var en bästa vän. Och vi var roomies i två år, hjälptes åt och hade det så sjukt mysigt, tills jag slutligen flyttade hit.
Så det där rummet hos mamma är så fyllt med fina minnen. Det är det första rum jag någonsin fått inreda själv, fått bestämma över utan inflytande. Och jag älskade att vakna där, tapeten, den är fortfarande den vackraste jag sett. Så tanken på att aldrig mer vakna där, med en katt eller hund eller ibland bägge två sovande på bröstkorgen, den känns tung. Jag har inga direkta bilder på det, alla dessa här är minst ett år gammal. Men jag har bilder på detaljer från det.
Och vet ni? Det känns bra också. Det känns så sjukt bra. Nu får jag verkligen en spark i baken att ta tag i mitt liv när jag flyttar hem till Sverige igen. De där drömmarna vi bär får ibland vänta för att vi sitter fast i ett lager av trygghet som vi egentligen inte vill ta oss ur. Men nu är min trygghet borta. Kvar är bara en stad jag egentligen inte vill bo i, ena halvan av min familj samt några vänner. Men både vänner och familj kan besöka och besökas. Och varför bo i en stad du inte tycker om?
Så nu ska allt det här packas ner. Och forslas iväg mot mina drömmar, dit jag vill flytta när jag är klar här.
Förhoppningsvis. Det är läskigt, men också sjukt roligt! Att kasta sig ut i nya äventyr!
Förhoppningsvis. Det är läskigt, men också sjukt roligt! Att kasta sig ut i nya äventyr!
Fast jag kanske lägger ett bud på huset :). Det är iofs det där med badrummet som inte är så kul....