När man blev avtackad

 
Alltså... det här gänget! Jag har nog aldrig känt mig så älskad och uppskattad som jag gjort den senaste veckan. Jag har fått så många kramar och gratullationer, välönskningar och kärleksförklaringar. Sambon gick ut på Facebook med att han flyttar hem, så jag har självklart fått mängder med frågor om vi åker tillsammans och när, om vi kommer tillbaka och vad vi ska göra i Sverige. Och svaret på det är ju exakt vad vi gör här: skapa, leva och berätta historier.

Jag hoppas att i alla fall kunna jobba deltid som enbart fotograf, men Sverige är urvattnat av hobbyfotografer som underminerar marknaden för oss med utbildning och kunskap, och många förstår inte förän det är för sent vikten av en riktig fotograf. Så jag kan nog inte räkna med att jobba heltid i alla fall de första åren, utan räknar med att göra annat på sidan av. Jag hoppas få bli delaktig i sambons pappas gård, ekologiskt lantbruk, vilket jag tycker är så himla fint. Jag skulle gärna jobba med inredning eller i butik. Så en deltidstjänst på Indiska eller i en fotoaffär vore ju en riktig dröm. Särskilt i början, så jag får lära känna lite människor på Gotland! 
 
Sambon hoppas på att redigera på håll, både för Sverige och för USA, och att bli delaktig i sin pappas Whiskyföretag både inom tillverkningen och inom marknadsföring. Han vill gärna jobba med redigering för video och ljud, vilket går att göra från vilken plats som helst så länge han har ett snabbt bredband. Och från Gotland går det snabbt att pendla till Stockholm då och då, och från Arlanda ut i hela världen. Vi har ingen direkt plan, men massor av visioner. Sedan får vi se vad som händer. Vi båda lever efter tanken att livet är vad som pågår medan vi planerar. 
 
 
Men vad som än händer i framtiden så pågår livet just nu. Jag blev avtackad av de fina marknadsföringsgänget och fick se priserna vi vann tillsammans. Inte mindre än tre Awards vann vi genom mina bilder på den nationella marknadsföringstävlingen för olika College. Ett förstapris, ett andrapris och ett tredjepris. Det känns helt fantastiskt! Av tre bidrag inskickade fick vi tre priser! Det här är kanske ett tecken på att börja skicka in bidrag till tävlingar i alla fall. Jag gör aldrig det, för jag vet aldrig var jag ska skicka in. Men det var min fina chef (bilden ovan) som skickade in mina bilder den här gången och tur var väl det! Det känns så kul att avsluta min tid här på topp!
 
Dessutom blev jag bjuden på mat på favoritresturangen och jag fick ett fint kort med en liten kvinnlig viking på. Och en kaffekopp To Go med en bild från vår undervattensfotografering vi hade tidigare i vår! Så roligt.