När man visar hur vi bor
Jag insåg att det inte är långt kvar innan jag lämnar den här lägenheten, det här rummet. Jag har tänkt så mycket på vad jag flyttar till, men inte vad jag flyttar ifrån. Jag flyttar ifrån en lägenhet som var okej som studentlya, men som jag innerst inne inte riktigt kunde trivas och känna mig hemma i. Men rummet, det har varit min fristad i tre år. Sakta men säkert utvecklats till vad det är idag. En ljus bas med mycket blå och turkosa detaljer.
Just nu är sängen min absoluta favoritplats. Massor av kuddar och filtar i mjuka färger. Sambon klagade först och frågade varför i hela friden jag skaffade så många kuddar. Nu, efter att ha kunnat sitta upp-pallad och titta på TV, dricka te och mysa, håller han helt med mig i uttalandet om att "man kan inte ha för många kuddar". Nu håller han med mig om att vi har "tillräckligt" istället för "för många".
Det här påslakanet köpte jag för några veckor sedan, om ni minns? Nu är det ihopsytt. För i USA lägger man inte täcket i påslakanet, utan på. Och sedan viker man bara kanten över täcket, som i sig själv redan är mönstrat. Sjukt opraktiskt och aningen ofräscht i mina svenska ögon. Täcken tvättas ju inte så ofta som påslakan, så dem vill man ju gärna hålla skyddade... så jag köpte ett annat påslakan och sydde helt sonika ihop dem. Det blev precis sådär mjukt och mysigt som jag hoppats. och nu är rummet ännu mer blått än det var förut.
Något annat som vi har mycket är levande ljus. Jag älskar verkligen levande ljus, och så gör min sambo. Det bästa vi vet är att släcka alla lampor, tända ljusen och krypa ner i sängen framför en episod av Outlander, som vi nu är inne på sässong två av. Om jag får bestämma, så lyser ljusslingan i gardinen. Får han bestämma slocknar allt utom ljusen. Och TV:n. Har ni TV i sovrummet? Vi diskuterar just nu om vi ska ha eller inte ha det i Sverige sen. Vi har ju haft det nu för att vi måste. Men det vore ganska skönt att ha så lite saker som möjligt i ett framtida sovrum. Och hålla det fritt från elektronik.
Förresten, så har sambon i stort sett slutat dricka alkohol. Något som sakta men säkert bara hände. Han skojar om att det är jag som smittar, men det är nog mer tankegången om att leva nyttigt som gör att han så sakta väljer bort det. För hade det varit mina vanor enbart, så hade han varit en godisråtta... så nu har vi en massa viner och finare alkoholsorter som mestadels bara står. Helt annorlunda än när jag flyttade hit, då vi hade vänner över och dem drack vin och whiskey och levde ett mer studentaktigt liv. Nu är vi mer hippevuxna, skulle jag tro; sambon är nästan lika mycket nykterist som jag är, vi odlar våra egna grönsaker på balkongen och köper enbart ekologisk mat. Vi tror på kärlek och önskat fred på jorden. Och just det, jag har hippeglasögon. Och sambon har planterat om en lavender som nu står i sovrummet...
Vilket hippeliv vi lever. Förhoppningsvis blir det ännu mer hippiliv i sommar, när jag återförenas med mina djur och flyttar ut på landet. Och kanske blir med kattunge och hundvalp. Drömmar fyller hjärtat, planering fyller huvudet och dagarna är en hårfin balans mellan för mycket att göra och lagon mycket att göra. Mindre än två månader har jag kvar i det här rummet. Sedan börjar nya äventyr. Jag genomgår en sådan konstig blandning av lycka och rädsla, att se fram emot framtiden och vilja frysa tiden på samma gång.
I det här rummet har vi utvecklats som människor, byggt en relation och skapat massor av vackra minnen. Det ska bli så spännande att ta reda på vad nästa kapitel kommer att innehålla...!
Så mysigt ni har, verkligen hemtrevligt! Vi har ingen tv i sovrummet - mitt krav. Ingen laptop - hans krav. Bara varsin bok. Så mysigt att krypa ner och ligga bredvid varandra med en god bok. Jag har tidigare haft både tv och laptop i sovrummet, men sömnen är så mycket bättre utan. Faktiskt.