När Annie...

Idag vill jag bara sparka USA i arslet och sedan njuta av vårkänslorna som svävar i luften här i Santa Barbara. Dagen var händelserik, första skoldagen som det var. Efter två timmars väntan och två möten fick jag tillslut veta att jag inte får ta klassen jag mejlat fram och tillbaka om innan jul och det är klart man är irriterad när man inte får rätt information av någon tills det är för sent. USA är så byråkratiskt att jag bara har lust att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Sverige är inte mycket bättre, men lite. Där finns det i alla fall ett syfte bakom byråkratin och en och annan människa att fråga om hjälp när man behöver det. För just nu sitter jag med högar av papper som ska till Sverige också, och det är bra så mycket mer logiskt än vad det är här. Men i skrivandets stund har besvikelsen börjat lägga sig och möjligheterna börjat te sig riktigt lockande. När den ena dörren stängs, öppnar sig en annan.

Och den här terminen startade ändå riktigt bra. Mina två kommunikationsklasser verkar riktigt bra. Den ena handlar om att lära känna sig själv och hur man själv kommunicerar så att man kan förbättra det, den andra om att lära sig förstå kulturer och vad som får människor att göra eller inte göra på vissa vis. Och jag fick första övningen väl hemma där min roomie behövde prata. Och följande fyra timmar gick åt till väldigt fin kommunikation tills dagens ilskor och svårigheter plötsligt kändes hanterbara för oss båda. Och imorgon tänker jag ta tag och lösa mina kvarvarande bestyr, och sedan ska jag luta mig tillbaka och njuta av skolstarten!

 

Vad hittar ni på den här veckan?