När man summerar 2016

Då var det dags att se tillbaka på det gamla året och att se framåt mot det nya! Jag hade inga direkta nyårslöften eller tankar förra nyår. Kanske var det i så fall att ta tillvara på vad jag trodde var mitt sista halvår i USA. Men riktigt så blev det ju inte...
 
Inför 2017 hoppas jag att jag ska hantera tiden bättre än vad jag gjorde 2016. Och att jag inte ska tacka ja till allt. Jag hoppas att jag flyttar till Gotland och att jag kommer trivas lika bra där som jag drömt om i nu fem år. Och jag hoppas att sambon flyttar med mig och att vi får leva lyckliga ihop i många år framöver. Och att jag får ha grymt kul att inreda nya hemmet i Sverige!
 
Men nog om drömmar, nu ser vi tillbaka! Håll i hatten:
 
 
Januari innehöll mycket tankar kring identitet och människovärde. Jag upplevde en del diskrimenering på grund av att jag är Svensk i USA, och framförallt läste jag om det allt mer trängande läget i Syrien och hur människor särbehandlas för att dem råkar vara födda i ett speciellt land. Ett barn fött i Syrien har inte rätt till samma skydd som ett barn fött i USA eller i Sverige. Det gjorde mig väldigt ledsen att inse hur orättvis världen är och hur lite folk bryr sig. Men jag fokucerade på det som var bra. Jag och sambon startade det nya året i Las Vegas, dit vi spontanåkte över nyår. Jag visade lite vinterbilder jag tagit innan jul, samt en mängd landskapsbilder. Jag var i en återhämtningsperiod och det var mycket grubbel i huvudet, mest rädsla för framtiden. Då var jag helt säker på att jag skulle flytta hem till Sverige under sommaren och deppig över att då behöva flytta ifrån sambon, som ville stanna i USA. Mycket tunga tankar i huvudet men också mycket glädje i hjärtat! Jag tog verkligen vara på varje dag.
 
Jag tror att jag fyllde 25 någon av de där dagarna också. Blev överraskad med ett party trots att det var typ en Måndag eller en Tisdag. Goa vänner och sambo <3
 
 
Februari rivstartade med roliga klasser, ett bra schema och tre jobb! Vi städade ut julgranen extremt sent och jag byggde upp en syhörna i dess ställe och hade massa idéer och planer på vad som skulel skapas. Jag fylldes med massor av ny energi och tackade ja till ALLT. Jag föll handlöst för bröllopsfotografi, som jag tog en klass i, och tog mina läxor i ämnet på blodigt allvar. Jag fotograferade mitt första bröllop redan 2014, och det var underbart, men rädslan för att det skulle vara klisché hade hållit mig borta från den typern av fotografi. Nu blommade kärleken för fullt och det passade ju mig, en hopplös romantiker, som handen i handsken. Och just i månadens slut, när jag trodde att det inte kunde bli bättre, drog jag och sambon och en av de bästa vännerna ut i skogen och fotograferade en modell med horn på huvudet. Vem råkade inte parkera bakom mig, om inte en av USA's bästa bröllopsforografer? Nyfiken på vad jag gjorde tok han kontakt, vi bytte visitkort och det blev mötet som kom att förändra mitt liv för all framtid. Det var ren tur att vi möttes, men det var hårt arbete och tusentals timmar träning som låg bakom att jag råkade vara redo just där, just då.
 
 
Mars var nog årets bästa månad. Jag fotograferade mitt första bröllop med min mentor och det var till och med roligare än vad jag trodde. Vi började med tre bröllop och jag svävade på rosa moln. Jag fick låna ett set utrustning av honom på obestämd tid och bytte därmed från Sony till Canon. Jag kom väldigt nära min ColorManagement-lärare Bruce och fick hans gamla iMac. Våren anlände; jag stack ut på små äventyr med sambon, bröllopsklassen tog slut, vårt första set på teaterverkstan blev klart och jag fick se min första show där jag varit delaktig och målat nästan alla kulisser. Så kul! Vad stolt man blir när man ser någonting man skapat. Det blev många sådana stunder över våren. Ett av mina tre jobb var som fotograf för skolan så nu började mina bilder dyka upp i deras kataloger, på nätet och på stans bussar! Kul känsla!
 
Och sedan började Sambon ett nytt jobb, fyllde 26 och jag drog till Death Valley med fotovänner. Mars var hektiskt och ser man på antalet blogginlägg så hade dem sjunkit drastiskt. Min tid blev alltid mer fylld av saker att göra och min vardag allt stressigare - men så sjukt rolig!
 
 
I April skapade och publicerade jag min hemsida, Captured by Annie! Sedan dess har jag gjort om den tre gånger och sitter och pillar på nya saker som ska upp. Det var i aprill livet exloderade och det blev uppenbart att jag tagit mig vatten över huvudet. Tre jobb var tre för mycket, utöver skolan och det ökande bröllopsfotot på helgerna. Och så fick jag besök från Sverige. Pappa kom och vi åkte på äventyr och jag behövde det. Jag behövde andas, prata, hitta på någonting kul. Komma bort. Det var nog det som höll mig på benen. På bloggen kom inläggen mer och mer sällan, och jag tappade tempot med redigering och hamnade efter och blev ännu mer stressad. Jag har fortfarande inte gått igenom alla bilder från att pappa var här. Men det var en av årets höjdpunkter, pappa- & dottertid, vi åkte till Vegas och såg den häftigaste show jag någonsin sett, definitivt eftersom jag vid det laget var van vid teaterbyggen och att se deras - en av världens mest påkostade - kulisser slog fullkomligt andan ur mig!

Aprill var generellt en himla rolig månad, men den hade sina bakslag. Stressen kvävde mig mer och mer. Jag blev vittne till en otäck olycka och jag och sambon hade vårt största gräl någonsin lite på grund av det. Vi bråkar extremt sällan, men det här skakade oss i grunden och stärkte vår relation till någonting fantastiskt. Han skrämde mig rejält och det skapade en situation som tvingade oss att prata om känslor och rädslor vi inte vågat prata om tidigare. Det fick oss båda att förstå varandra mycket bättre och framförallt förstå hur starka känslor vi hade för varandra. Tänk att ett gräl först kan kännas så hemskt och sedan leda till någonting så bra. Vi skojar fortfarande om det där grälet. Och vi har aldrig haft det så bra som efter det.
 
 
I Maj åkte pappa hem och nästa lass Sverigebesök kom! Sedan hade vi besök av olika svenskar enda tills juni. Sambon tog examen officiellt, även om han blev klar redan i December 2015, och jag var anställd att fota ceremonin. Jag var så skör, så stressad och så blind för situationen. Jag slutade äta och sova. Jobbade dygnet runt. Började gråta för ingenting. Hade det inte varit för sambon hade jag nog rusat rakt in i väggen, men han kände igen signalerna från när han gick in i väggen året innan, och drog i bromsen. Tog hand om mig, hjälpte mig att lägga upp ett schema och inse att vissa saker fick vänta. Bloggen avstannade en hel del, men samtidigt var den en sådan källa till glädje. Jag har fortfarande inte redigerat en enda bild från att kompisarna var här och vi bl a åkte till San Fransisco. Jag tog ett steg i taget. Försökte hinna med roliga saker också, som höll mig uppe. Fotograferade flera bröllop, en ametistsminkning med en av de bästa vännerna, och fotograferade min första överraskningsförlovning. Och sedan berättade mamma att hon sökt jobb i Jämtland. En underbar nyhet, men det innebar att mitt barndsomshem skulle säljas och alla mina saker som hon förvarade behövde flyttas. Mycket tankar, men ingen tid att tänka dem. Jag ömsom skrattade och ömsom grät mig igenom hela maj. Jag var så lycklig men så stressad... en mycket konstig cocktail av känslor!
 
 
I Juni dippade antalet blogginlägg ytterligare, men jag mådde bättre. Skolan slutade ju, så jag fick mycket mer tid. Även om jag fortfarande hade tre jobb utöver bröllopsfotografin... jag tillbringade många dagar bara liggandes i sängen med Pinterest och skype, för jag var inte ens i skick att kliva upp. Jag var utmattad: bränd, men inte utbränd. Det var en fantastisk månad. Sambon stöttade mig att ta beslutet att flytta till Gotland. Hans fantastiska familj ordnade med lastbil som körde upp och hämtade alla mina prylar (och lite annat mamma skickade med!) Mina fantastiska vänner hjälpte mamma att packa och bära och väl på Gotland gjorde sambons familj det. jag har nog aldrig känt mig så maktlös och så älskad. Många glädjetårar fällda där!
 
Förutom det fyllde min vovve sex, jag fotograferade mitt första hotell och fick med mig blommorna hem. Vi hade en skogsbrand sjukt nära Santa Barbara och jag levde helt enkelt i nuet. Tog varje dag i taget och försökte slappna av och få så mycket jobb gjort som möjligt. Jag höll mig flytande.
 
Juli blev mycket bättre. jag började få tillbaka min energi, jag fick mer tid och jobbade bara två jobb. Jag fotade mer hotell med min andra mentor, Bruce. Jag fotade mer bröllop, varje helg var uppbokad, och vi fick vara barnvakt. Och så inredde vi ett kontor i vår gamla roomie's rum. Vilken underbar känsla, att ha ett kontor! Vi firade 4th of July, jag föll pladask för ännu mer porslin och står nu inför problemet att få med mig allt hem till Sverige. Men det var så vackert, och porslin kan man ju ha livet ut...
 
Jag blev beroemde av smoothies och av iskaffe och gjorde nog ett glas om dagen av bägge. Och så blev min mentor återigen utvald till en av USA's bästa bröllopsfotografer. Den här gången var jag delaktig och det är jag så himla stolt över! Jag hade världens hemlängtan men försökte göra det bästa av situationen. Jag försökte ta tillvara på Santa Barbara men insåg ganska snabbt att jag inte är skapt strandmänniska och att det här med beachlife och strandhäng inte är min grej.
 
 
Wow, Augusti... vilken omtumlande månad det var! Vi hade ytterligare en stor skogsbrand läskigt nära, som färgade hela himlen röd och det var som att ha solnedgång hela dagen i typ tre dagar. Min datar gick sönder, så jag lämnade in den på lagning, men dem råkade ha sönder den och gav mig en helt ny istället!

Sedan åkte jag till Carmel och fotade hotell med Bruce, fyndade en massa My Little Pony på loppis (Vad sjutton skulle det vara bra för?!) försökte plugga matte och så lärde jag mig att simma frisim på tre dagar. och så fotade jag mitt första heldagsbröllop helt själv. Underbart. Så vackert och det gick så himla bra. Jag kände mig som Pippi, starkast i världen. Och så började skolan igen.
 
 
September började med hemlängtan och en stor saknad efter mina djur. Efter djur, punkt. Men också med att jag fick levererat mitt första, egna bröllop, och bokat två nya. I september fotograferade jag två egna bröllop och en till förlovning. I skolan lärde jag mig surfa, och så pluggade jag geologi. Jag hade minst ett bröllop, men oftast två, varje helg. All min tid gick till att redigera, men jag var så lycklig. Bloggen låg lidande och jag uppdaterade nästan ingenting.
 
 
Oktober kom med halloween, sambon var gubbe och jag bröllopsfotograf. All min tid gick till bröllop, redigering, geologiplugg och mina vänner. Två av mina allra bästa vänner gick igenom extremt tunga livskriser samtidigt, så var jag inte i skype med den ena så satt jag i telefon eller i samma rum och pratade med den andra. Jag halkade efter lite i skolan, men försökte att ta det lugnt och faktiskt skita i mina betyg. För det kändes helt oviktigt om jag fick A, B eller C när andra satt och vakade vid dödsbäddar eller brottades med ångest- och självmordstankar. För att orka vara stark prioriterade jag mig själv. Jag bakade, tog promenader och plattade sambons hår. Haha. Jisses vad han är söit, min sork. Men han får behålla sitt lockiga hår... 

Tid. Jag kände att jag lärde mig att faktiskt ta mig tid. Att säga nej. Att säga att jag inte orkade. Och jag vågade låta mig själv sänka mina höga krav. Jag köpte en så himla fin klocka... som jag tappade ett par veckor senare.
 
 
November kom med oväntad framgång. Jag blev headhuntad till skolans friidrottsteam efter fem år som "pensionär". Jag tror dock inte jag kommer att göra det. Även om det hela var mycket sminkrande...! November var månaden där jag jobbade som hårdast, kom ikapp, fixade ordning i kontoret och investerade i bättre utrustning. Jag tillbringade mestadelen av min tid på kontoret. och även om bloggen fick lite mer uppmärksamhet märks det ändå när man ser tillbaka, hur lite tid jag hade över att lägga på den. 
 
Jag, sambon och min mentor flög till Lake Tahoe och fotograferade/filmade bröllop och hade världens mysigaste helg. Jag publicerade bilder från en tidigare fotografering och satt och gick igenom en massa bröllopsbilder för min Portfolioklass. Och så avslutade vi månaden med Thanksgiving och julpyssel.
 
December var månaden då allt stannade av och jag föll ihop, utmattad av att ha hållit ett så högt tempo under så lång tid. Skolan slutade, vi fick Sverigebesök och jag hade två bröllop som avslutning på året. jag fick typ ingenting gjort, men fick tid att andas ut och känna efter och inse hur lycklig jag är. Hur tufft det än varit, det här året, så har det alltid varit kul.
 
Julen spenderade jag och sambon på egen hand, innan jag flög till Sverige och avslutade December med att resa hit och dit genom Sverige, gå på Jul på Liseberg och att gå på en supermysig nyårsfest i Göteborg med riktigt fin utsikt. Ett perfekt sätt att avsluta året på, att återse så många älskade och saknade vänner på en och samma plats! Och nu blickar vi framåt mot 2017!
#1 - - sandra:

Wow! Vilket otroligt maffigt och fantastiskt inlägg. Helt underbara foton!

Svar: Tack!! <3 Det är så svårt att hålla det kort när året varit så fyllt av händelser! :-)
Annie Brickman

#2 - - Inger:

Kan bara hålla med Sandra. Maffigt inlägg och fantastiska bilder. Skrattar gott åt den med din sambo och chokladkakan 😂 Var inte så tuff mot dig själv. Du har uppdaterat bloggen bra och den är jättefin!

Å så säger jag det fast jag inte borde. Okej jag biter ihop. Nej det går inte!! Du och din sambo är sååååå fina tillsammans! Puh va skönt att få ut det. Jag har haft det på tungan hela hösten 😊

Svar: Hahaha tack vad fin du är!! <3
Annie Brickman