När Annie...

Det här. Är det inte vackert? Jag kan inte tro att det är sant. Sambon har just åkt och jag går över fälten som hans pappa äger och låter mig förtrollas över skönheten på den här platsen. Jag och hunden skuttar längs åkrarnas kant, jag i jakt på intryck och hon i jakt på småflugor, fåglar eller kvarglömda potatisar att leka med. Och så plötsligt bryts höstluften av ett ljud och jag tittar upp. Där kommer drottningen i egen hög person, belåtet kurrande över att hennes undersåtar behagat komma ut och klappa henne en stund. Sedan går vi runt gården alla tre, med regelbundna pauser för att klappas. Detta. Det här har alltid varit min högsta dröm. Ett liv på landet, med hundar och katter och solsken...