När Annie...

Vissa dagar sjunger hjärtat vackra sånger om hur vacker världen är, andra dagar gnolar det tystlåtet och tänker på de vackra dagarna som varit. Det blev ingen veckosummering förra veckan, för vi fick finfrämmat av min farmor och pappa som kom på besök. Lagom till att dem åkte hem igen drabbades jag av en dunderförkylning som däckade mig i flera dagar. Nu sitter jag här i soffan och klockan börjar slå sent, snuvig och eländig men ändå rofylld. Jag funderar på de två gångna veckorna och inser att jag tappat bort mig själv sedan jag kom hem till Sverige. Lycka är en fråga om perspektiv.

 

Det här året har varit det tuffaste i mitt liv, med sorg, rädslor, hot, ovisshet, avsed och förlust. Det här året är det som definierat mig mest som människa och det som försvagat mig allra mest. Vem man väljer att vara när allting blir som det absolut inte skulle, det definierar en. Länge var jag stark enbart för att jag inte tillät mig att falla, såg det som ett misslyckande. Nu är jag stark för att jag vet vad som står på spel. Jag står på toppen av livet och kikar ner; jag har allt och mer än jag någonsin kunde drömma om. Drömmar är också bara en fråga om perspektiv. 

 

Det här året har jag blivit anklagad för att vara allt möjligt. Jag har hört mig definieras av så många olika människor, i så många olika sammanhang, och ibland undrar jag om dessa människor ens pratar om samma person. Vi ser världen ut vår egen synvinkel, och att bli definierad ur någon annans perspektiv kan förändra, förstöra eller förgöra en person. Om din förälder säger att du som litet barn är bra eller dålig på någonting formar det din självkänsla och din självbild, pressar dig till vissa beslut. Om dina nära förväntar sig misslyckande kommerdet inte vara svårt att misslyckas. Ju viktigare personen är i ditt liv, ju mer betyder deras definieringar om dig för dig. Och jag har insett att jag länge inte definierat mig själv alls utan låtit andra göra det. Men det är slut på det nu. Det är dags att ta kontroll och börja fokusera igen.

 

I mitt liv finns ingen plats för dem som definierar mig negativt. I min vardag finns inte tid att slösa på dem som inte är beredda att slösa någon på mig. De här tre månaderna i Sverige här öppnat mina ögon för vad vänskap och kärlek verkligen betyder för mig, och vilka mina vänner verkligen är. Avstånd defnierar vänskap på ett helt nytt sätt. Och nu sitter jag alltså i en soffa på Gotland och lyssnar på regnets kalla droppar slå mot rutan. Vi har haft vår bästa helg sedan hemflytten och jag har tagit de första stegen mot att hitta mig själv igen. Steg för steg går vi hand i hand genom detta äventyr, jag och sambon. Starkare än någonsin, mer enade och mer synkade. Jag har min sambo och vi har vår lilla Hollie. Dem är allt jag någonsin kunnat drömma om.