När Annie...

Det är strax över tre månader sedan vi såg varandra i ögonen, jag och sambon, och klev av planet som tagit oss hem till Sverige. Det var efter ganska så exakt tre månader i USA som jag drabbades av extrem hemlängtan. Nu, efter tre månader i Sverige, kände jag för första gången mig hemma. Tre månader, det verkar vara min personliga tid att inse vart jag bor. Och nu bor jag på Gotland.

 

Idag gick jag runt Visby med min lilla Skrutt och andades tidig höstluft och drabbades av den där känslan som får hela bröstkorgen att kännas förstoppad. Det tog mig en stund att känna igen den, för det var så länge sedan jag kände den på ett så kraftigt vis. Lycka och känslan av att vara hemma. Jag stannade och stod och andades en stund och bara kände efter. Jodå. Nu känner jag mig hemma. Känslan stannade hos mig hela vägen hem och in i huset. Jag kom hem och stod en stund och bara tittade. Sovrummet börjat kännas färdigt. Jag har så många drömmar och idéer, men framförallt har jag en helt fantastisk vardag och inte bråttom att förverkliga någonting. Det börjar kännas bra. Nej, det börjar kännas fantastiskt. Vi har en lång väg kvar, men det är ju vägen som är livet.