När man pyntat granen
Säg hej till vår gran med den avklippta toppen! Och med rätt ojämna grenar nertill, men det gör ju inget för den står ju mot väggen där. Och mattan? Den hade Hollie när vi bodde på Halner, men nu har den fått bli julgransmatta. Den har ju rätt storlek och fin färg.
Vi är inte sådana människor som eftersträvar "den perfekta Pinterestgranen". Vår perfekta gran är en disneygran med massor av pynt och personliga inslag. Som stjärnan. Vi tillverkade den av drivved (drivgräs snarare, det är typ bambu), lim och glitter när vi bodde i USA och jag inte ville lägga pengar på en toppstjärna. Sambon blev helt fest vid den och sedan dess har den fått hänga med. Inte så snygg, men personlig.
Till en början var det en lugn och mysig kväll. Jag plockade fram julkulorna medan sambon och Hollie kelade i soffan. Även katten var lugn och låg och myste. Men så snart glittret och julkulorna började komma fram avtog myset och Maiko blev återigen en kattunge.
Även Hollie blev lite nyfiken och kom för att kolla in trädet som plötsligt stod i vardagsrummet. Men efter att ha kikat lite så tappade hon intresset. Maiko däremot blev bara mer och mer intresserad.
Det var tur att vi var två hemma, så att vi kunde turas om att schasa undan katten från granen eller plocka ut glittret ur munnen på honom. Jag bad sambon hålla lite koll medan jag hängde kulor i granen. Och så bad jag honom knäppa lite bilder till bloggen. Som vanligt blev första bilden min rumpa. Men jag hade i alla fall bara mitt 50mm på, så han kunde inte zooma in! Så jag fick ett par normala bilder innan jag kunde "reclaima" kameran.
Jag älskar mina julkulor. Dessa är av glas. Så kanske är det sista året på ett tag som jag kan ha dem uppe? Jag vet inte hur akriv en bebis på 9-10 månader är. Antagligen kan jag ha glaskulor i granen nästa år också. Sedan är det kört. Förra året vågade jag inte, för Maiko och Hollie var ju bara strax över halvåret. Jag har en uppsättning i plast och en i glas.
Det här är det mysigaste jag vet. Att ha en gran som doftar gott och se den glittra. Höra kurrandet av en belåten katt och sprakandet av brasan. Även om den där katten ägnade mer tid åt att inte vara belåten utan med att försöka lista ut hur han kunde komma åt granen utan att bli upptäckt. Men han spann ändå.
Om Hollie hade kunnat spinna, så hade hon gjort det. Hon var verkligen belåten med att ha oss båda två där varav en av oss i soffan att ligga på. Livet är verkligen enkelt när man är en hund.
Två saker jag älskar i min julgran? Att ha grovt snöre i julkulorna, det känns så rustikt. Och ljus utan sladd. Dessa köpte vi på Rusta förra året. Kommer man ihåg att släcka dem när man går till sängs så håller dem hela december. Man tänder och släcker med en fjärrkontroll. Då kan man ha sin julgran vart som helst och slipper anpassa sig efter eluttag. Om man är en sådan som dansar kring granen så slipper man dessutom snubbla. Dansar man verkligen kring granen? Eller är de en gammal och förlegad tradition som inte längre är i bruk? Jag kan inte minnas att jag dansat kring någon gran någon gång.
Men nu står det i alla fall här, så grön och grann i stugan!