När det är 80 dagar kvar

Jag trodde att tiden skulle stanna till efter jul, men den verkar ha ökat takten. Kanske är det för att jag inte har några milstolpar att se fram emot men mycket jobb att göra. Det känns som om dagarna bara flyger iväg! Vi är ju inne i Februari nu. April känns plötsligt inte alls långt borta. Jag och sambon är mycket hemma och jobbar. Så mycket att jag saknar kontoret och undrar om det är värt att ha kvar det när han ändå aldrig vill åka dit. Samtidigt är det skönt att jobba hemifrån, att kunna gå i morgonrock hela dagen och inte behöva köra någonstans. Men man får inte samma känsla av att ha uträttat någonting, eller samma avslappnade känsla när man kommer hem efter en arbetsdag. Nu i veckan när han var borta satt jag på kontoret. Hollie hänger med dig, men ligger hellre hos sambons mamma än uppe hos mig. Hon är störtkär i sambons mamma och verkar tro att hon missar någonting roligt om hon är uppe på vårt kontor istället för där nere. Det är jätteskönt att hon är där nere. Då får jag lugn och ro uppe hos mig. Jag kan sitta och redigera färg eller fixa inför nästa bröllopsmässa i godan ro, utan att snubbla över en hund som somnat framför fötterna. Men jag kan inte gå i morgonrock på kontoret.
 
 
Jag tror att jag har visat upp den här morgonrocken tidigare. Den är en av två som jag använder. Jag har en tjock, brun också som jag har när det är kalllt eller på morgonen. Sedan har jag den här på bilderna när det är varmt, antingen på sommaren eller när vi har eldat och huset är uppvärmt. Jag köpte den i en second handbutik i USA för flera år sedan och jag älskar den så. Det skulle inte förvåna mig om den ägts av någon brudtärna (i USA har alla brudar typ sådana rockar i olika färger till sina tärnor så att dem ska matcha på bilderna medan de gör sig i ordning.) som sedan donerat den efter bröllopet. Den är sval men mjuk och jag känner mig så fin i den. Framförallt nu, när magen blivit så stor! jag känner mig som ett inslaget paket och det är så mysigt att stryka med handen över rundningen och undra vad det är för en liten överraskning som väntar där inne.
 
 
Nu är det 80 dagar kvar till BF, så tiden skyndar sig verkligen fram! Och den lille är pigg och glad där inne, sparkade glatt på stetoskåpet när vi skulle lyssna på hjärtljuden tidigare i veckan. Vi tittar på varandra och säger att vi både längtar och är livrädda på en och samma gång. Vad har vi givit oss in på, egentligen? Vi känner oss så redo vi någonsin kan bli, men samtidigt lätt skräckslagna inför omställningen och tanken på att det här inte bara är en liten bebis, utan att det kommer att bli ett litet barn. Som sedan kommer växa, skratta, gråta, prata. Bli en tonåring och svära och skrika. Men jag antar att vi växer in i det i takt med att bebisen blir barn.
 
Vad går du klädd i hemma när ingen ser? 
#1 - - Karolin :

Det märkliga är att allt faller sig naturligt när den lilla krabaten kikar ut. Ni kommer bli fina föräldrar!
Jag går runt i mysbyxor och nån vanlig bas tröja. Men din fina morgonrock blev jag lite avis på! Riktigt snygg, och ser superskön ut! Kram på dig!

Svar: Haha ja jag hoppas det gör det :-D <3 Tack!! Åh, det lät ju jättemysigt.
Annie Brickman