När man unnat sig någonting

Det var alla hjärtans dag, och Maxi sålde tulpaner för trettio kronor. Jag skulle egentligen bara hämta ut ett paket, men det var en sådan dag då hjärtat dansade fram och huvudet var fullt av drömmar. Jag såg tulpanerna och visste att jag inte skulle få några blommor, eftersom min sambo inte skulle komma hem än på några dagar, så jag bestämde mig för att köpa dem själv. Jag höll just på att tillfriskna från influensan och det kändes som ett fint sätt att piggna till. Så med mitt stora, rosa paket i kundvagnen vandrade jag in i butiken och kom ut med det som de flesta andra kom ut med den dagen: cholad och blommor. Men istället för en romantisk kväll, såg jag fram emot en mysig stund med en inredningstidining för första gången på flera månader. För mig är livskvalité en kopp te eller kaffe, en mysig plats att sitta på, och en inredningstidning. Jisses, det känns som om en evighet har gått sedan dess, men det är ändå bara en dryg vecka. 
Och just idag hade jag den mysigaste platsen någonsin att sitta på. För i paketet låg ett överkast! Jag har letat i veckor efter ett bra överkast, ett som inte är för ljust (så att smutsiga hundtassar lämnar för synliga avtryck) eller för mörkt (så att inte hela rummet känns dystert när man bäddat) och som har någon form av struktur eller mönster så att djurhår inte syns så tydligt. Det visade sig vara svårt att hitta ett sådant överkast till en så stor säng. Jag ville dessutom att överkastet skulle nå över hela sängen nästan ner i golvet, så att vår härliga katt inte kan vässa klorna på vår nya säng. Tillslut hittade jag vårt överkast på internet, så jag fick vänta ännu längre på att få hem det. Men det var helt klart värt att vänta på. Mitt nya favoritställe är numera sängen, där jag kan krypa upp och i ljuset av sänglampan läsa en bok eller en tidning med katten i knäet och hunden vid fötterna.  
Jag kommer att sakna det här rummet när vi flyttar, förhoppningsvis senare i år. Vi letar hus och hoppas ha råd att köpa ett i slutet av sommaren eller i början av hösten. Längtan är större än någonsin nu efter att jag varit borta hemifrån några dagar och hjälpt en av mina bästa vänner flytta. Att flytta är underbart. Jag har alltid älskat nystarter. Att se nya möjligheter. Att börja om. Jag längtar efter att flytta till mitt och sambons första helt egna boende, men samtidigt så känns det bra att inte stressa med det, att låta det ta tid. Och vi bor verkligen fint under tiden. De här månaderna, medan vi letar och tittar på andra boenden, kommer att bli riktigt mysiga. I skrivandets stund sitter jag på färjan hem till Gotland igen efter några dagar utan internet, efter att ha sovit bland flyttkartonger och skrattat bland tapetrullar och isärskruvade möbler några dagar. Jag känner mig mer taggad och mer längtansfull efter att komma hem till Gotland igen, till sambon och till drömmarna. Det är underbart att ha något att drömma efter, längta till... och att sträva efter.
Vi har jobbat hårt för att göra sovrummet fint, och det ska bli så himla kul att lägga samma kraft och energi på ett hem som är enbart vårt, att älska, vårda och förvalta tillsammans, att bygga en familj och en mer beständig tillvaro i. Det ska bli så skönt att återvända hem, till internet och till vardagen. Till sambon. Ha en fin helg!