När Annie...

Jag älskar att gå på husvisningar. Idag var jag och sambons mamma och kikade på ett hus som låg bra till, men som invändigt var något av en färgexplotion. Min sambos svärmor mejlade mig om det och kallade det "hemskaste på länge", vilket jag absolut höll med om. Men informationen om det verkade lovande, så jag beslöt mig för att titta i alla fall. När man köper hus ska man ju inte haka upp sig på tapeter eller färg. Det spelar ingen roll ifall sovrummet är limegrönt, fasaden algfärgad eller om gården svämmar över med skräp... sådant går att ändra. Just det här huset tror jag är en oslipad diamant. Det var fullt av roliga vinklar och vråer, men delar såg ut som ett fall för arga snickaren. Det var mycket halvfärdigt, och en del saker var helt klart fuskbyggen... typ, köket. Mäklarens fotograf har verkligen gjort ett bra jobb att få det att se fint och bra ut på bilderna. Jag ska skicka dit sambon att titta på det också, när han kommer tillbaka.

Det fanns några fina fördelar med huset. Tomten var stor, läget lagom lantligt och det fanns gott om biytor. Det var högt i tak inne i huset och om man bara bygger klart altanen, kommer den bli en underbar plats för grillkvällar och morgonkaffe. Det fanns en lägenhet över garaget som vore toppen för långväga gäster. Men sedan var trädgården väldigt våt och igenvuxen, en hel del småhus på tomten var fallfärdiga och nästan hela tomten varbelamrad med en massa skrot... huset hade genomgått flera påbörjade projekt som inte slutförts. Men det var inte värre än att jag skulle kunna tänka mig att ta tag i det. För rätt pris. Det här är absolut inget jag skulle ge mig in i en budgivning för. Och jag tror att det kommer att bli budgivning. Utgångsprist är bra, och flera verkade intresserade.