När Annie...

 

Ibland råkar man säga rätt sak till rätt människa vilket resulterar i att drömmar och önskningar slår in. Så vi begav oss ut i den vackra Jämtländska solnedgången. Jag åkte vilse på vägen upp, men i övrigt gick det hela bra. Jag är helt galen i dessa rosa hav av blommor.

Jag hade önskat mig mer dramatiska moln, men de skira slöjorna som skymde himlen var vackra på sitt vis. Jag fotograferar vanligtvis minst två personer åt gången, så det kändes så avslappnat att jobba med enbart en. Finns det någonting vackrare än en gravid kvinna? Denna sista tid när det snart är dags för den lille att komma till världen, den är så romantisk på något vis. Väntan på att livet förändras för alltid. När en ny människa föds och en annan liten människa får en vän för livet. I efterhand känns allt så spikat, så bestämt, men just här och nu är vardag och tid så flytande. Det är så fint att få vara fotograf och få dela dessa stunder med så fina människor.