När man ger ifrån sig ett livstecken
Hollie har stulit sin första mat, i förrgår. Vi skulle grilla och jag hade gjort i ordning grillspett och ställt på köksbänken. När jag skulle hämta dem för att lägga på grillen hittade jag henne gluffsa i sig för glatta livet. Hon plockade ner dem en och en ur foliet i formen, gnagde av grillspettet och svalde köttet helt medan hon ratade grönsakerna. Som tur var blev det några kvar till oss. Hon mådde så illa efteråt att hon kräktes fem gånger och tillbringade resterande stund av kvällen med att ligga stilla och tycka synd om sig själv. Men det hindrar henne inte från att nosa nu när hon känner doften av mat! Med andra ord är det nog slut på husfriden. Hittills har vi alltid kunnat lämna mat framme, men nu verkar det vara slut med det. Vi har nu en trotsig liten tonåring i huset, full av rackartyg men framförallt full av kärlek!
Nu ska jag plocka ut bullar ur ugnen!