När man ropade hej för tidigt

 
Jag skrev på bloggen att jag för en gångs skull inte blev sjuk när sambon blev det... jodå. Jag ropade hej innan jag hann över bäcken och landade med ett plask. Så nu ligger jag hemma i sängen med huvudvärk och ond hals och tycker synd om mig själv. Men det är ändå helt okej, så länge jag frisknar till snabbt. Nästa vecka har jag ett bröllop på fastlandet och behöver vara kry nog att resa dit. 
 
Medan jag ligger i soffan med Maiko på magen och tittar på Netflix får ni se vad jag sysslade med innan flyttlasset gick! Jag överraskade sambon med att betsa köksbordet medan han var bortrest. Han har klagat på att jag målar allt vitt, så jag var tvungen att bryta mönstret. Men vad kunde jag göra istället? Den vita betsen som jag använde på stolarna är slut, men i städskrubben hittade jag överblivet bets från förra ägaren. Köksbordet fick vi med huset när vi köpte det, men jag avskyr verkligen furu. Men med lite sandpapper och en färgburk kan en furumöbel bli en riktig dröm. I det här fallet med en sandmaskin och en burk mörk bets. 
 
 
Det svåra var att bära ut bordet i trädgården för att slippa dammet inomhus. Det var inget enkelt jobb genom de supersmala dörröppningarna. gamla hus har sina nackdelar! Men jag blev jättenöjd med resultatet, när bordet var inne, betsat och lackat. Det går i samma färg som bjälkarna i taket men den blanka lacken reflekterar ljuset och en duk i en ljusare färg hindrar det från att kännas för mörkt. Och titta vilken fin blomma och kruka vi fick av sambons barndomsvän m. familj! Nu ska vi bara försöka hålla liv i blomman...
 
Det börjar kännas mer och mer som vårt hem och mindre som en plats vi råkar bo på!
Men köket kommer jag fortsätta längta efter att få helrenovera...