När Annie...

Vad vi har grejer i Sverige! Det fascinerar mig hur mycket saker alla har. Jag längtar hem efter att få gå igenom - packa upp och göra av med överflödigt/onödiga saker - våra flyttlådor. Jag och farmor har varit på loppis efter loppis... säkert femton stycken! Vad grejer det säljs... när man går där funderar man mycket på just varför man handlar saker. Det är både en fördel och en nackdel med loppisar: det man behöver kan finnas till fantastiska priser, men det är lätt att handla "fina saker för den var ju så billig!". I alla fall för farmor. Jag fick vara stenhård mot henne. Hon köpte två lampfötter och ångrade sig på bägge när vi väl var hemma, för hon insåg att hon inte hade plats och den ena hade ingen skärm. Jag fick den ena, men insisterade på att hitta en skärm på loppis, och nu står den så fin så i hennes gästrum (se bild nedan). Hon fyndade en tavla som inte heller har någon plats utan åkte raka vägen in i garderoben. Vi får se om den någonsin tar sig upp på väggen... jag får erkänna att jag tvivlar lite. Men det är ju ändå bättre att "förköpa sig" på loppis än i affärer, för då har det i alla fall inte tillverkats igen, och ofta går pengarna till välgörenhet.

 

Men på tal om tavlor. Jag hittade bilderna ovan på hårddisken. Tavlan som syns är en av mina favoritprylar. Den fick jag av min lillasyster och hon har målat den själv. Här på bilden sitter den i vårt gamla sovrum, men den ska ju upp i vårt nya snart. Tapeten däremot, på bilden intill, var också en favorit i det sovrummet, men den kommer inte upp i nya huset. För mycket minnen. Ibland påminner saker om känslor man inte vill minnas, oavsett hur fina man tycker att dem är.