När Annie...

Det är så mysigt här hemma. Det har äntligen regnat. Inget skyfall, men små, tappra droppar som har fått hela skogen att dofta ljuvligt. Min lillkatt Maiko har varit ute och kommer hem fuktig i pälsen för att sedan ligga och torka på filten intill mig. Jag sitter inne och kurerar mig från förkylningen. Avslutar redigeringsarbeten och planerar fotograferingar. Iförd morgonrock och med en tekopp i högsta hugg. Livet känns bra trots förkylningen och jag ser fram emot helgens bröllop. Maiko har ingen aning om att han kommer vara ensam i flera dagar. Sambons mamma kommer att vara kattvakt men det är inte samma sak som att ha husse och matte hemma. Jag kompenserar genom att klappa extra mycket. Hans mormor har knappt varit inne alls senaste dagarna. Det är gott om möss i grannens lada så hon har fullt upp, kan jag tro. Hon kommer och säger hej då och då för att sedan försvinna igen. Det är så härligt med katter. Dem sköter sig själva men är ett härligt sällskap. Det är så här livet ska vara. Med en katt intill och ett jobb man älskar.