När man var inne i de Karlsborgska skogarna
Inte långt ifrån sambons stuga låg en vacker skog. Jag och sambon var ute med Hollie när jag helt plötsligt tjöt till och traskade in bland de mörka stammarna. Det var magiskt, en riktig John Bauer-skog. Just i hjärtat var det så mörkt och vackert att jag tvingade sambon att ta bild på mig när jag satt på en sten just där skogen var som mörkast. Jag får ju så sällan var med på bild då jag alltid håller i kameran annars...
Hollie var nyfiken på vad jag tittade på. Hon tyckte det var himla roligt att husse och matte ville gå i skogen med henna och jaga kottar, kasta pinnar och skutta mellan stenar där marken var fuktig och en dold bäck flöt fram. Tänk att skog kan vara så annorlunda. bara ett tiotal meter ifrån platsen där jag satt öppnade träden upp sig och hela världen belv ljusare och gästvänligare, men inte lika magisk. Där hojtade jag åt sambon att stanna till och lydig som han är gjorde han det i alla fall ett ögonblick... innan han fortsatte genom skogen.
Jag har aldrig varit ett fan av barrträd och barrskogar, men jag måste medge att just den där platsen var otroligt fin. Det var nästan tråkigt att vandra hemmåt igen, tillbaka in i solskenet och värmen. Men det var himla skönt att slippa myggen! Jisses vad det var mygg där i skogen.
Vad föredrar ni, lövskog eller barrskog?
Lövskog är det mest naturliga här fast den har vi skövlat bort tyvärr utom i södra Sverige. Gran är ogräs men trevligt till jul :).
Jag föredrar de fantastiska bokskogar som finns bla i Skåne men också runt Strömsholms slott. Så såg stora delar av Sverige ut innan vi människor skövlade rent.