När Annie...

Jag fick världens finaste present igår. Ett långt brev från min förra chef, min chef i USA. De vackra orden sitter just nu inristade i hjärtat och får mig fortfarande att känna mig både förundrad och rörd på samma gång. Den här veckan började fantastiskt bra, med det brevet, med mitt skrivbord färdigt, med en härlig långpromenad i snön, med god mat och en kväll framför brasan medan jag arbetade. När jag kollade mejlen sista gången för kvällen hade jag just fått ytterligare en förfrågan om att fotografera ett bröllop i sommar. Dem rinner in nu fortare än jag vågat drömma om. Det känns overkligt.

 

Så drömde jag om det där huset, som jag ska kika på till helgen. Jag hoppas verkligen på det. Jag såg det så tydligt framför mig, hur det skulle vara att sitta där i sitt eget vardagsrum och ha det lika mysigt som jag har det just nu. Jag längtar. Och just när jag kände mig nöjd för kvällen och skulle gå och lägga mig, ringde sambon och avslutade min kväll med ett härligt, filosofiskt samtal. Jag älskar när han är på det humöret, pratglad och full av tankar!