När Annie...

Idag åkte han igen, min käre sambo. Vi tillbringade vår sista dag ihop med en lång promenad, redigering och lite städning. Det var en mysig och lugn dag, och nu sitter jag här framför brasan och funderar på om jag ska åka och handla eller om jag ska göra det i morgon. Det blir antagligen imorgon. När jag åker till eller ifrån kontoret. Det är riktigt mysigt framför brasan.

Oavsett, så har det varit ett par otroligt bra veckor. Det känns som om allting håller på att falla på plats. Efter ett riktigt tufft 2017 verkar 2018 bli riktigt bra. Även om det så klart har hänt sorgliga och svåra saker även i år. Tidigare i veckan avled min morbror oväntat efter ett hjärtstillestånd, så jag kan knappast påstå att 2018 är enbart fantastiskt. Men jag försöker tänka att även i det hemska finns det någonting fint. Hans bortgång är hemsk, men  begravningen gör att jag åker till Göteborg och träffar släkt och familj jag aldrig träffat förut, eller familj som jag inte träffat på länge. "Our kind only rallies on birthdays and funerals" (Catarina Loss, Shadowhunters)... det stämmer tyvärr för oss också, i min släkt. Vi ses alltför sällan, utspridda som vi är över hela Sverige och världen.

Sorgen har gjort mig mer uppmörksam på kärleken och glädjen. Jag och sambon har haft bra samtal och pratat om framtiden, och blivit mer målmedvetna. Jag har varit gladare, när jag fokuserat all min kärlek på dem jag älskar och vår vardag. Jag skrattade istället för att svära åt att katten lärt sig öppna lådorna i badrummet och lekt med topsarna över natten så att det var topsar över hela badrumsgolvet. Istället för att störa mig på att värmesystemet krånglar där vi bor njöt jag av att bära in riktigt med ved medan Hollie lekte i snön intill mig, för att sedan sitta och njuta framför brasan. Närvaron av döden kan förlama en, men den kan också sätta fart på livet, få en att fatta beslut man annars skjuter upp eller gnälla på sådant som är helt onödigt att gnälla över.

Just nu lever jag mitt drömliv. Jag är utbildad fotograf med ett nystartat företag där förfrågningarna rullar in allt frekventare, jag bor med min bästa vän tillika sambo, killen som jag älskat på ett eller annat sätt sedan jag var sexton år. Jag har två fantastiska ungdjur som gör livet spännande, och en äldre katt som påminner mig om det som har varit och som tvingar mig att sitta still ibland. Vi har ett bra boende och letar efter ett eget, ännu bättre boende, en jakt som är både spännande och läskig på samma gång. Vi har de finaste familjemedlemmarna och en allt bättre ekonomi. Det känns inte som att mina så kallade "bekymmer" är värda att lägga energi på.