När man har den lyckligaste hunden

 
Det utan tvekan jobbigaste med den här graviditeten har varit att jag inte kunnat motionera/aktivera Hollie som vanligt. Jag har varit så begränsad kring hur jag kunnat röra mig. En del av mig undrar om det verkligen är sant att jag efter graviditeten kommer att ha så stor frihet igen, kunna röra mig som jag vill utan problem... för efter snart nio månader av att ha vrålont i ryggen vid minsta felsteg, så har jag liksom glömt hur det är att inte ha ont. I lördags satt jag hemma och hade sådär vrålont igen efter att ha överansträngt mig under dagen. Det var länge sedan jag rört mig så mycket! När jag själv inte kan har jag istället fått hitta andra sätt att ge Hollie möjlighet att springa. En sådan har varit draghundsklubben här på Gotland. Hollie har fått vara med och springa med andra hundar, och vad duktig hon är!

I söndags sprang hon med två andra hundar, sammalagt ca 8km. Först med en svart schäfer och sedan med bästa vännen, den finska lapphunden Otto. Det är så roligt att se hur mycket hon älskar det. Hon blir helt tokig när det är dags. Det känns så härligt att ha hittat någonting som hon älskar och som aktiverar henne även om jag inte kan göra det. Jag längtar efter att bebisen är här och jag får köra henne själv! Men samtidigt så känns det härligt att låta henne få springa med andra, både andra människor och andra hundar. Det ger verkligen social aktivering såväl som fysisk! Till alla er med hund över 1 år, vill jag varmt rekomendera att testa på drag. Det är en rolig sport för både ägare och hund!