När det sitter i väggarna

 
Jag har ett nytt favoritprogram. Som vanligt är jag sist på bollen, för programmet har gått sedan 2015. Det heter "Det sitter i väggarna" och handlar om historien bakom hus, med lite renoveringstips och kuriosa. Så mysigt och härligt.
 
Det får mig att fundera över vårt hus, över vilken skatt förra ägaren lämnat oss. Vi har fått en hel pärm med bilder från renoveringarna han gjorde, och ett papper med en lista på tidigare ägare, gamla brev och sådana saker. Utöver det, finns huset med i register över hus på Gotland, varav min kompis ärvt två. Dessa register ger inte bara information, utan även en bild av hur huset en gång såg ut. Den äldsta bild vi har ser ut så här:
 
Ca 1970 tror jag. 
 
Huset har förändrats en hel del sedan dess. Jag hade nog inte ens tittat åt det, om träpanelen fanns kvar. Det var just den synliga bulväggen och den ljusa putsfasaden som fångade min blick när jag såg huset på nätet. Huset var charmigt då också, men inte min typ av hus. Är det inte kul, att fasaden kan kännas så viktig?
 
Ca år 1995 om jag minns rätt.
 
Och om ytterligare tjugo år hoppas jag att huset ändrat utseende igen, men att putsfasaden är kvar. Jag hoppas att balkongräcket är borta, och att det finns en liten glasveranda i dess ställe. Jag vill definitivt ha bytt den där hemska dörren på balkongen samt fönstren på övervåningen. Jag hoppas att vi byggt om och höjt taket i samband med en utbyggnad, eller att vi i alla fall satt på smidesstaket. Men jag hoppas att huset behåller sin känsla av ålder, av stuga. Just nu är räcket för lågt, blekt och trasigt, så vi använder inte balkongen. De andra två bilderna är tagna från vägkanten, men nu är syrénhäcken för hög. Det ska bli så roligt att se hur huset ser ut om ytterligare trettio år!
 
 
Bild från idag.
#1 - - Inger:

Så häftigt att ni har historik. Jag som släktforskar blir ju alldeles salig. Det är guld värt. Vilken känsla att gå i huset och fundera vad "änkan" Christina gjorde där.

Svar: Åh vad kul med släktforskning! :-D Några av mina släktingar har gjort det så jag har en hel del historia om min familj. Det är ovärdeligt. Huset får mer liv, känns det som, när man vet dess historia också, man uppskattar det mer. Det är om om man "lär känna dess själ" på något vis.
Annie Brickman

#2 - - Nenny :

Var det från de där böckerna på hau? Vi kan kolla upp årtalen när jag kommer ner om du vill i så fall. ☺️

Svar: Ja :-D Det måste vi göra! Vill gärna ta bättre bilder på sidorna också!
Annie Brickman