När Annie...

Jag har varit mamma i fyra månader, snart fem. I början var jag förvånad över hur lite jag förändrades, men nu tycker jag att det börjar sätta sina spår. Sambon har märkt det mer och kommenterat på det, vilket är roligt.

 

Jag har blivit effektivare. När Livia sover eller leker i sitt babygym hinner vi med allt möjligt. Både jag och sambon får eld under fötterna nu när vi får chansen. Annars går livet i slow motion, när man har en baby i famnen.

 

Jag har blivit en bättre bilförare. Jag ser riskerna på ett helt annat vis och jag har blivit pedantisk med hastighetsbegränsningar. Det är inte värt riskerna att chansa eller köra för fort, så jag har blivit mycket mer defensiv. Flera gånger har jag nästan blivit påkörd av dårar och min tanke är direkt: Nu kunde Livia fått växa upp utan mamma. Inget gör mig argare än onödiga risker i trafiken numera. Förr noterade jag det knappt och tyckte mig vara defensiv i min körning. Men jag tog själv en del onödiga risker, körde framförallt om i onödan. Varför stressa när man bara sparar typ 15 sekunder?

 

Jag har blivit mer tålmodig. Innan kunde jag explodera (i alla fall inuti) om något gick fel, nu suckar jag och torkar, tänker knappt på det. Mycket suckar blir det, när man har barn. Hon läcker ur båda ändar, ofta när man just bytt om på oss båda. Hon välter saker och den biten kommer ju bara blir mer och mer. Det gäller att hitta humorn i det och skratta åt eländet istället för att bli arg.