När Livia är fyra månader
Du är fyra månader nu, Livia. Ja, tiden rusar fram och du växer så att det knakar. Varje vecka gör du nya framsteg och det känns som om du lärt dig något nytt varje dag. Du skrattar och ler, oftast ljudlöst men då och då kommer det ljud i skrattet. Du har långa konversationer med oss och just nu är "ohh" och "ouu" dina favoritljud. Ett annat ljud som kommer mer och mer är "G". Du verkar tycka om hur det känns i halsen. Det sötaste som finns är när du är ledsen, och man lyfter upp dig, för att sedan lägga ner dig igen med avsikt att byta blöjan. Du har ett speciellt illvrål för dessa händelser, ett hjärtslitande ljud av total frustration och besvikelse som går rakt in i våra hjärtan. Inget är gulligare än den reaktionen när vi vet att du blir lycklig och glad så fort den blöta blöjan är av. Förresten, så är du glad nästan hela tiden. Vi har lärt oss läsa dig nu och förstår dina ljud. Du är uttrycksfull och berättar för oss när du börjar bli uttråkad eller irriterad, innan illvrålen börjar. Och nyfiken är du, mer och mer. Sträcker dig efter saker, som du förut var helt ointresserad av. Nu är maten på våra tallrikar väldigt intressant, och dina leksaker också. Du vänder dig från sida till sida och måste vara fastspänd i din babysitter eller i bilbarnsstolen om vi vill gå mer än en halvmeter bort. Du blir jättesur när du vänder dig av misstag, vilket ofta händer nu när du sträcker dig efter någonting. Och förresten - allt du greppar hamnar i munnen.
Nätterna har varit värre sista veckan, för du har varit snuvig och haft svårt att andas genom näsan. Det har gjort att du vaknat till och blivit ledsen. Därför har du och jag inte sovit hela nätter sedan dess, men du har sovit i din egna säng i ditt egna rum de stunder du sovit, så att jag ska få någon sömn all. De första dagarna som jag inte ens en timme, för antingen låg jag vaken och lyssnade på dina snarkningar, eller så låg jag vaken och oroade mig för att du inte lät. Nu lägger vi dig i ditt eget rum vid tio-tiden, och sedan sover du där till 1-3 på natten, då du vaknar till och blir ledsen för att du är själv. Antingen går jag dit och ammar dig tills du somnat om, och lägger sedan tillbaka dig, eller så tar jag med dig till vår säng så somnar du om där igen. Det beror på hur trött jag är och hur många timmar jag sovit innan, för när du är hos oss har jag svårt att sova bra. Du sprattlar och vill gärna snutta så fort du inser att det är jag som ligger bredvid. Men i din egen säng ligger du rofyllt och stilla och sover gott. Jag undrar om det kommer att återgå till hela nätter snart, eller om det här blir det nya schemat, att du vaknar en gång under natten. Oavsett så finns det inget mysigare än att vakna ihop på morgonen, för ditt leende är alltid lika soligt och ditt morgonhumör fantastiskt. Din pappa säger att han älskar den stunden mest av allt på hela dagen, även om han idag erkände att det inte finns något underbarare än att natta dig. Oavsett vilket, så älskar han dig. Du har stulit våra hjärtan totalt.
Dagarna är just nu fyllda med jobb. Vi har barnvakt ganska mycket, vilket är guld värt. Mest är du hos din farfar och hans fru, men även med farmor ibland. Vi är så lyckliga att du trivs där och att dem älskar dig. Jag hade inga far- eller morföräldrar i närheten när jag växte upp och saknade det enormt när mina vänner hade sina nära. Livia får det bästa möjliga; två nära och två långt borta. Fyra uppsättningar med far/morföräldrahushåll där hon får vara, antingen till vardags eller som spännande äventyr och resor. Hon kommer att älska de längre resorna till Jämtland men även den stora gården hos farfar där hon kan springa runt, runt bland hundarna. Och vi som föräldrar får välbehövd avlastning och egentid såväl som tillsammanstid eller jobbtid. Augusti är vår tuffaste månad, men också vår roligaste. Den här sommaren är verkligen magisk. Livet med Livia är fantastiskt. Alla framsteg, alla små nyheter. Så mycket kärlek. Och ändå har det bara börjat...! Tänk att det redan gått fyra, fantastiska månader!