När vi flyttade in fick vi en bunt brev som gamla ägaren hittat i huset när han renoverade. De är sköra och fuktskadade, gulnade och texten är lite suddig på sina ställen. Jag kan inte läsa den vackra, snirkliga stilen, men jag vill bevara breven för framtiden. Samtidigt är dem så vackra att det känns tragiskt om dem bara ska ligga i någon låda. Så jag ramade in dem. Tre stycken skymtar fram, de andra ligger bakom. Ramen köpte jag på loppis för många år sedan och betsade mörkare för att matcha allt annat i biblioteket. En del av mig oroar mig lite över att dem bleks om dem är framme, men det är ett mörkt rum större delen av dygnet. Någon dag får jag väl ta ut dem och fotografera dem, så att innehållet finns bevarat för framtiden, om någon någonsin kan tyda dem. För mig är handstilen som konstverk... nu för tiden är det ju knappt någon som kan skriva vackert utan en dator. Och förr, då skrev typ alla så här fint. Det, tycker jag, ärne n svindlande tanke!
Längst upp ser jag "Gunhild skrifver till" men sen räcker inte ögonen till. Jag får zooma in för mycket och då blir det bara suddigt :) Texten ser lätt ut att tyda, men eftersom det är ett foto är det svårt att säga.
Jag tycker du har gjort rätt som ”använder” dem, ingen blir gladare om de bara ligger i en låda. Du har dessutom gjort det så himla snyggt.
Definitivt ska du fotografera dem. Kanske knackar någon på en dag och berättar att deras mormors mormor bodde där och undrar om nåt finns bevarat.