När det varit julafton (del 1)
Det har ju varit jul. Jag skrev ett långt inlägg den 25:e och tog sedan bort vartenda ord. Det blev så långt, så rörigt. Inte alls som jag tyckte att julen var. Min jul var helt okej. Livias jul var fantastisk. Tänk att två personer i samma rum under samma dag kan ha så olika upplevelser. Vi åt grötfrukost hemma med min familj, sedan åkte vi och min mamma till sambons pappa för jullunch, innan vi kom hem till oss igen för julmiddag tillsammans med sambons mamma. Livias dag blev underbar. Det fanns så många famnar att sitta i. Så många saker att smaka på. Så många saker att leka med.
Jag har haft några tunga dagar rent fysiskt. Vi kvinnor har ju plåga en gång i månaden och det har jag ju sluppit väldigt länge, först för att jag var gravid och sedan medan jag ammade. Men nu lagom till jul kom den för andra gången med illamående, trötthet, migrän och humörsvängningar som fick sambon att sakna mig som gravid. Jag hoppas att det inte fortsätter så här kommande månader. Att må såhär dåligt över jul var inte alls roligt. Men vi gjorde det bästa av situationen. Jag vaknade med migrän klockan 6 på julafton och gick tillbaka till sängen med en tablett för att sova till strax före 11. Inte den start jag velat ha, men migränen gick i alla fall över.
Sambon försökte muntra upp mig genom skämt, varav en del ganska grova eller lätt elaka, vilket inte alls fungerade med mina humörsvängningar. I efterhand är jag glad över att vi i alla fall inte började bråka någon gång, men det blev spänt och jobbigt flera gånger helt i onödan. Jag var så himla glad över kursen i självledarskap. Den hjälpte mig att hålla tårarna borta och andas istället för att bli arg när jag tyckte att han sa någonting supertaskigt - som i verkligheten bara var aningen spydigt, men mina hormoner dansade. En annan räddning var LIvia. Att titta på henne gör alltid mitt hjärta lättare. Och hon hade världens fest hela dagen.
Det fanns paketsnören och presentpapper att tugga på. Julgranskulor att undersöka och paket att öppna. Och efter det fanns det saker att leka med! Vi fick så fina klappar allihop. Vettiga saker, som uppskattas och används. Jag fick bland annat en speciell kudde som förhoppningsvis hjälper så att jag slipper nackspärr i framtiden (den är jätteskön!) och Livia fick ett bollhav, till hundarnas stora avundsjuka.
Livia var klädd som en liten tomte i kläderna jag visade på bloggen på julafton. Världens sötaste lilla tomtenisse. Det känns som om hon alltid har något i munnen numera, men det är väl inte så konstigt nu när fyra tänder trängt igenom och en femte är på väg att göra samma sak. Det är ett under att hon är på gott humör, för det borde göra jätteont!
Vid tre eller fyra var Livia jättetrött och vi bestämde oss för att ge oss av hemåt, så att hon kunde somna gott i bilen. Hon somnade i samma stund vi lyfte in bilbarnstolen och sov djupt redan innan jag hunnit backa ut från parkeringen.
Lilla vän. Och ändå hade knappt halva dagen gått!