När det varit mellan 2 och 20 grader kallt

Denna vy är från mammas balkong. Hur vackra var inte molnen tidigare i veckan?! Jag har stått mycket på den i veckan och tittat ut. För det har varit lite väl kallt för långa promenader med Livia och hundarna. När det närmar sig minus 10 vill Hollie inte gå ut. Eller, hon vill snabbt gå in igen, skuttar på tre tassar och ger båda framtassarna i bedjan om att gå hem igen och komma in i värmen. Söta hund. Varken jag eller Livia har kläder för minus 10 grader längre stunder, så vi har mest varit inne dessa dagar.
 
Det här inlägget skrev jag igår kväll, men det publiceras idag medan jag och familjen trängs i bilen på väg hem. Idag lämnar vi vinterparadiset bakom oss och bilar ner till varmare breddgrader. 
Men undertiden jag åker eller kör bil (vi hjälps åt) tänkte jag visa bilder jag tog under veckan, på vägen till och från affären i jakt på barnmat. Så här långt norr ut är det liksom inte dag på riktigt vintertid. På sommaren går solen aldrig riktigt ner och på vintern går den aldrig riktigt upp, kan man väl säga. I flera timmar är det som soluppgång under vintern istället för klart dagsljus, och det här med solen mitt på himlen händer aldrig. Gryningen är lång och utdragen, precis som kvällningen, men själva dagen kommer aldrig riktigt igång. Vilket gör ljuset helt fantastiskt här när solen är uppe och molnen ger vika.
På sommaren är det tvärtom. Det är aldrig riktigt natt, utan en lång soluppgång som varar ända till gryningen, då solen bara dyker som hastigast bakom trädtopparna för att sedan ångra sig. Det är en lång solnedgång hela natten och tidigt på småtimmarna är den tillbaka igen. När jag är i Jämtland då kan jag åka ut och vara borta hela natten för att fotografera. Det har jag gjort en del gånger. Hade jag inte haft Livia nu (eller om jag haft vettiga kläder med till oss båda) hade jag stannat ute hela dagen under det här besöket. Det får jag väl göra nästa år, ha Livia på en pulka och dra henne med mig. Fast då lär hon tulta runt själv. Som det var nu blev det bara snabba parkeringar längs vägkanterna medan hon sov i baksätet. 
Jag är ingen landskapsfotograf. Vill man bli det bör man vara intresserad av väder och villig att gå upp och ut vid de allra jobbigaste tiderna på dygnet. Man måste vara beredd på att bli kall, våt och smutsig. Det där med att bli kall är inte riktigt min grej, eller att gå upp tidigt. Missförstå mig rätt - när det behövs gör jag det och med ganska stor lätthet, men att göra det frivilligt? Nä.
Däremot att vara uppe sent, det har jag inga problem med. Så Jämtland om sommaren, det kan jag fotografera. När det är varmt (nåja, varmare) och hela himlen blir rosa eller gyllene. Då kan vem som helst bli landskapsfotograf. Vem som helst med en kamera, på rätt plats vid rätt tillfälle. Men riktiga naturfotografer, det är undermänniskor det. Värda all tänkbar eloge! Nu hörs vi från Gotland.
 
#1 - - Annie - Stora Små Äventyr:

Otroligt vackra vyer! Magiskt ljus! :D

Svar: <3
Annie Brickman