När Annie...

Jag fick höra det från flera håll, och jag instämmer till tvåhundratrettio procent. Lite oroar man sig alltid, det är naturligt. Man ska däremot inte ha ångest eller må dåligt över någonting. Föräldraskapet är tufft, men det blir inte lättare för att man oroar sig. Försök slappna av, ta en dag i taget. Det kommer finnas hundratals personer som säger saker som får dig att oroa dig. Självklart finns det massor av saker att hålla koll på, men att oroa sig i onödan gör det inte lättare att hålla koll och du riskerar bara din egen hälsa. När du stressar stiger dina kortisolvärden. Höga halter av kortisol är farligt för din hälsa, gör dig glömsk, fumlig, arg, känslig och mycket mer. Det höjer ditt blodtryck och ökar risken för olika sjukdomar. Men mer om kortisol och känslor senare i ett annat inlägg.

Min personliga åsikt: Du behöver inte koka allt ditt barn ska ha i munnen eller tvätta barnets kläder på ett annat vis än vad du tvättar dina egna. Ja, tvättmaskin sliter på babykläder men det gör det på dina också. Du överdoserar inte tvätt- eller sköljmedel till dig själv heller? Du använder väl inte miljöfarliga eller starka medel på din egen hud heller? Jag tänker ofta: skulle jag göra det här på mig själv/för mig själv, och då är svaret ofta självklart, för vilket val jag gör i mitt föräldraskap. Jag kokar väl inte mina egna bestick och glas, till exempel? Att diska noggrant räcker gott. Sunt förnuft. Har du ett friskt barn så är det bättre att inte vara övernitisk. Självklart är det annorlunda om man har ett sjukt barn. Läs gärna Agnes Wolds "Praktika för Blivande Föräldrar" eller lyssna på den på typ Storytel om du vill veta hur bakterier påverkar ditt barn. Det bästa råd jag fått var att läsa den boken. Underbar, underbar, underbar. Utan den hade jag nog känt mig vilsen och orolig. Nu känner jag mig trygg i de val jag och min sambo gör.

 

 

2. Det finns dåliga sköterskor och läkare på BVC. Byt vid behov eller vänd dig någon annanstans. Eller förlåt dem och ge dem en chans till.
De flesta läkare och sköterskor är bra, men det finns alltid några människor på fel arbetsplats. Vissa dömer fast de inte får eller säger saker man inte bör. Följer ditt barn kurvan, så skit i vad dem säger, om de inte är bra. Jag hör dagligen skräckexempel om klantiga läkare som kallar bebisar feta, anmärker på kvalitén av någons bröstmjölk eller säger andra saker som gör förstagångsföräldrar förtvivlade. Förhoppningsvis får de flesta bra bemötande. Om inte, byt eller försök att inte ta åt er. 1177 är fantastiska. Jag ringer dem ifall jag undrar någonting. De ger mycket bättre svar än min lokala BVC. Jag är inte särskilt nöjd med vår BVC, vi "klickar" helt enkelt och det har jag accepterat. Jag har en underbar föräldragrupp, en bra Facebookgrupp och 1177 som jag vänder mig till om jag inte känner mig bekväm med min BVC. Min BVC ger inga raka svar på någonting. Hade det inte varit för att vi får gratis d-vitamindroppar, vaccin och vägning/mätning hade jag inte gått dit. Som det är nu tar jag det jag får och söker kunskap på andra håll, mest Läkemedelsverket, Livsmedelsverket och 1177. 

 

Gör som det fungerar för er. Jag fick en del elaka kommentarer när vi gjorde klart barnrummet här hemma, sagda i all välmening men ytterst dömande. Att barn inte behöver egna rum, att barn inte ska sova i egen säng. Nej, ett eget rum behöver dem kanske inte, men som förälder kan man behöva ett eget rum till barnet och avstånd ifrån det ibland. Livia har sovit i alla fall delar av natten i eget rum och egen säng sedan hon var 4 månader. Det har varit nödvändigt för att jag ska kunna sova och fungera som dräglig människa. Jag vaknar lätt av hennes ljud och rörelser så det fungerar helt enkelt dåligt att sova med henne.

 

Vissa samsover många år och älskar det. Andra vill ha barnet i eget rum. Dock tenderar man att döma varandra och anklaga varandra för att riskera sitt barns hälsa. DET är inte okej! Jag läste i ovan nämnda Facebookgrupp om en mamma som var så stolt över att hennes barn sov i spjälsäng i eget rum, och inom några minuter blev hon påhoppad av en annan, som skrev att hon "absolut inte skulle våga sova i ett annat rum, för tänk om bebisen skulle sluta andas!?" varpå jag lite små-tyket svarade på det och undrade hur man vaknar av att ett barn slutar andas oavsett om man sover i samma rum eller inte. Är man orolig över andningen finns andningslarm. Samsovning har inget med andning att göra. Jag minns från USA hur min kompis där blev anmäld till socialtjänsten just för att hon samsov med sitt barn - tänk om hon skulle rulla över det! Det är en stor risk, eller att barnet rullar ur sängen. Men de flesta vet själva hur de är när de sover. Sambon sov med Livia på sin bröstkorg de första veckorna. Han rör sig nästan aldrig i sömnen och på hans hjärta sov hon som en prinsessa. När hon började röra sig blev det istället babynest mellan oss, och sedan alltså egen spjälsäng. Nu sover hon halva natten i den, resten mellan oss/närmast väggen och det fungerar bra.

 

Det bästa tips jag fått, helt klart. Med en spegel så ser du barnet hela tiden, men du bli inte lika distrahetrad, och det är enkelt att ta in och ut ur bilen när du aldrig behöver gå runt. Det är livsfarligt att börja pilla med en tappad napp eller hålla en flaska medan du kör. Med barnet bakom dig stannar du bilen eller lär sig att höra vilka ljud som betyder vad. Livia kan klaga när vi kör, men jag hör skillnad på när hon har ont och när hon är trött eller behöver en ny blöja. Dessutom så vänjer sig barnet vid det och somnar lättare. Sitter du bredvid där bak blir barnet ofta oroligare, har jag förstått av mina vänner som gjort så. Så jag skulle tro att barn som åker fram också blir aningen oroligare. I baksätet är det lugnt och mysigt och bilens rörelser vaggar de allra flesta barn till sömns. Livia kan gråta någon minut när hon är trött, sedan somnar hon gott och har alltid gjort. Hon har åkt mycket bil och även flera långresor redan nu, när hon inte ens är åtta månader. När hon blir större kommer hon vara van vid det. 

 

 

 

Ja, det är läskigt att vara ute med ett barn. Men skit i vad andra tycker. Helt ärligt? Vad spelar det för roll om någon stör sig på att ditt skriker i tio minuter? Om barnet har kolik är det kanske skönt att vara hemma. Men annars? Folk visar hänsyn och de flesta förstår. Få kommer med "goda råd" och hittills har ingen bett mig få tyst på barnet. En enda gång har en dam frågat mig vad som är fel, varpå jag svarat blöjan. Men har man koll på vart man byter och med sig rätt grejer, har med sin en flaska eller annan mat om man inte ammar, så är det inga problem att vara ute. Barnen vänjer sig. Jag har alltid några blöjor, en hopfällbar skötbädd, våtservetter och en liten leksak i min väska. Oftast ett ombyte också. Barn som blir övertrötta kan bli gnälliga, men sedan somnar dem ju. Men jag skriver ett eget inlägg om det här, för det är en stor grej för många. 

 

Barnvakt. Våga ha barnvakt, om så bara en timme då och då. Vi har minst två gånger i veckan, oftast 3-4, då 4-6 timmar åt gången. Det är det bästa som finns. Vi blir utvilade och glada, får egentid/jobb gjort och är därmed bättre föräldrar. Barnet får fler dem är trygga med. Win-win för alla. Jag förstår om man inte har släkt eller vänner nära. Men annars, även om barnvakten har andra synsätt och värderingar, så lär sig barn snabbt vilka regler som gäller vart. Det är vad som gäller hos er som är viktigast, där är barnet mest. Hemma råder sockerförbud och skärmfritt, men vad Livia gör hos farmor eller dylikt, det är upp till dem. Socker förstår våra närmaste (utom min farmor, som tycker vi är väldigt taskiga mot Livia!) att dem inte ska ha före 1 års ålder så det behöver vi inte oroa oss för. Men om Livia ser på TV eller padda hos barnvakt gör mig ingenting. Det är som till jul: det viktiga är inte vad du gör, köper eller äter 1 dag på året, utan vilka vanor du har de 364 andra!

 

6. Ha det inte tyst när barnet ska sova.
En radio, en TV eller någonting, ett grundljud som är på när barnet sover, gör att det störs mycket mindre av er och av plötsliga ljud. Har man ljud på när barnet sover behöver man inte tassa på tå. Så skönt! Har jag ingen radio i närheten sätter jag ibland på en ljudbok och lägger nära Livia. På dagen ligger hon ofta i sin spjälsäng och då har jag TV:n på under henne, eller radion på hög volym. Ett tag bar jag in radion till henne men nu använder jag den så mycket att den står kvar i köket. Oavsett är det alltid ljud på hemma när hon sover. Det fungerar super. På natten kanske man inte själv vill lyssna på det, men på dagtid är det super! På natten har vi en analog klocka som tickar intill hennes säng. Min dröm är en cd-spelare i hennes rum, och att jag kan sjunga in lite vaggvisor till henne som kan spelas på låg volym under natten. Ibland vaknar hon till och gnäller men somnar om så fort hon hör min röst. Sedan vore det kul att kunna spela klassiska barnvisor på CD även dagtid!