När man visar det jag inte hann visa

Dessa bilder tog jag dagen före julafton. När jag och syrran bakade pepparkakor och lussekatter. Sambon och mamma gick för att ta varsin tupplur, som skulle vara en halvtimme. I mammas fall blev det nästan hela natten, i sambons fall lyckades jag locka upp honom med hot om att degen höll på att ta slut och han skulle missa årets chans att göra sina specialare. Så han kom upp och deltog i alla fall en stund. En rolig stund! Livia var också med. Hon fick katrinplommonpurré och åt med hela ansiktet. Det såg ut som kladd från pepparkaksdeg. 
Dagen till ära bar hon en pyjamas som var aningen liten. Jag lyckades kladda ner henne med mjöl medan jag försökte baka och underhålla henne samtidigt. Hon var inte på sitt bästa humör. Någon dag senare såg vi varför - ännu en framtand på g. Jisses, det måste göra ont! 
Sambon bad mig ta bild på hans extatiska min över hur kul det är att baka lussebullar. Nu vet ni. Syrran däremot var fokuserad hon. Och Livia var fascinerad över hur hennes äldre släktingar skojade och skrattade. I bakgrunden ser ni mitt skåp förresten. Jag tänker att det kommer att vara kul om ett år att se dessa bilder och se hur ofärdigt det var. Och om 20 år! Tänk om livia kommer sitta och gapa över hur köket såg ut när hon var liten. Hemsydda gardiner i olika tyger och ofärdiga möbler där saker stod på hög i väntan på att plockas undan. Vår hem är inte perfekt, men så mysigt och oj, så älskat! 
Stunder som dessa är perfekta dock, etsade på bild och i minnet för många år framöver. Syrran var på gott humör och Livia var helt fascinerad över hennes minspel och skratt. Moster är en storfavorit hos vår lilla pärla. Och den kärleken är minst sagt besvarad. Livia är mosters lilla ögonsten. 
När sambon var färdig med sina alster tog han över kameran och tog sina vanliga bilder på mig. Närbilder på kroppsdelar jag inte har för vana att visa på bloggen, mest. För en gångs skull inga sneda bilder! Men det var nog mest för att jag verkligen bad honom att hålla kameran rakt den här gången. Livia tröttnade på att sitta i sin stol och titta på och fick emigrera till mosters famn tillsammans med mitt halsband jag haft på mig under dagen.
Sambons egna special-lussekatter har en hemgjord fyllning i, som små piroger, vilket gör dem saftiga och goda men aningen söta. Han har gjort dem sedan vi bodde i USA och jag skulle ha blivit lite besviken om han valt att stanna i sängen istället för att komma upp och vara med.
Det är så otroligt härligt att göra saker tillsammans! Detta är ett av mina bästa julminnen för i år!