När havet gungar mig bort

God morgon! 
 
Jag sitter på en väldigt gungig färja och hoppas att frukosten stannar i magen. Det bär upp till Jämtland över helgen för att gå på dop. Jag har en tendens att bli sjösjuk vid hög sjögång. Men jag intalar mig att jag är tacksam över att färjan gick, i och med stormen igår. Och jag är ju rätt van vid illamående på grund av graviditeten. Så det ska nog gå bra!
 
Jag känner mig så himla tacksam för olika saker idag. Igår hade vi ingen ström förrän sent på kvällen, så vi hade levande ljus tända och tog dagen ledigt innan vi åkte till kontoret där elen tydligen kommit tillbaka redan tidigt på morgonen. Så lite jobb fick vi gjort. Avslutade dagen med att gå på resturang för att fira in det nya året (och för att vi inte visste om det fanns el hemma så att vi kunde laga mat). Sedan satt vi i soffan och myste med katterna. Damen på bilden nedan har varit på besök hos oss över nyår och nu när gästerna åkte har hon varit en riktig liten kelgris. Men våra katter längtar tills att hon flyttar hem till sambons mamma igen. Hon ska hämtas idag. Så återgår livet till det normala. Antar jag. Jag är ju inte hemma förrän måndag kväll. Så idag känner jag mig tacksam över el. Över mina djur. Över min fina sambo. Över att stormen är över. Men nu ska jag stänga va datorn och se till att inte bli sjösjuk. Bebisen är glad i alla fall, sparkar glatt därinne... van vid att bli gungad till sömns, antar jag. 
 
Ha en fin torsdag!